Erinas.

på spaning efter den tid som flytt.

2008-08-15T13:18:00.003+02:00

Kulturfestival i stan och nog för att man är en person som skyr folkfester, men kulturen! kulturen skyr man icke. Så man går på fina konserter på torg och sitter på dansmuséet tillsammans med sin manvän och alla som var politiskt aktvia år 1968. Kulturfestivalen tillhör dem. Och de dansar och är fria och minns den tid och som flytt, och de kan alla verser i de franska sångerna och de griper efter handen på sin älskade och vaggar till musiken och det är så vackert alltsammans.

Idag lyssnar jag på den typ av musik som tuffa undomar lyssnar på. Och jag tänker för mig själv att jag är så glad att jag slipper vara en tuff ungdom. Jag är mer intresserad av kaffebröd än ungdomskultur nuförtin. Allting blev så väldigt mycket trevligare efter att jag passerat de tretti, jag kunde sväva fri i tanke och själ och behövde aldrig mer väga mig.

Ikväll ser vi bio i tantolunden och på kulturhusets tak, sedan går vi hem och bränner våra bh´s och färgar håret hennarött. Amen.

en människa en ö.

2008-08-10T23:31:00.004+02:00

Jag är dönervös inför en grej imorron. Jag vill inte säga vad det är. Det är lite pinsamt, det hela. Kanske att jag säger det i efterhand, vi är ju ändå vänner du och jag.

Idag har jag tänkt på konstnärer. På en galen konstnär i trakten som gör stora statyer och all möjlig galenskap i trä. Calle Öhrnmark heter han. Han bor i ett träland han byggt åt sig själv. När jag var liten var klassen på skolresa där. Häromdan, när jag var på visingsö cyklade jag förbi ett vitt tempel som en annan konstnär gjort som nån sorts installation. Det var snyggt. Jag tänker att öar lämpar sig väldigt fint för konstnärer. De får nån sorts fristad där. Öborna ba; ja vad kan vi säga om den tokfrans, han är ju konstnär. Och så accepterar de konstnärssjälar och låter dem bygga lite vad dom vill. Så tänker jag att det förhåller sig med konstnärer och öar.

Godnatt.

flickan i röda byxor.

2008-08-10T11:43:00.003+02:00

Tre nätter i rad har jag drömt om en flicka i röda kläder. Hon har röd jacka, röda byxor i manchestertyg och röda träskor. Jag skulle uppskatta hennes ålder till fyra år. Hon har downs syndrom. Jag drömmer om allt möjligt, om att jag är på jamaica, att jag är gatuflicka i prag, att jag träffar min klasskamrat pontus å. Och hela tiden håller sig den lilla flickan intill mig, söker min hand. Vem är hon? Tänk så är hon min lilla skyddsängel som jag inte kan se i verkliga livet men som visar sig i drömmen. Det är en fin tanke, att ha en ängel i röda kläder vakandes över sig.

ett brev.

2008-08-09T20:34:00.007+02:00

Hej. Här kommer brev från pensionärskolonien.
Det regnar hela tiden i den här stan. Jag har gjort en spellista med lessna gubbar. Och en med gamla sånger som jag älskar, älskar, älskar.
I övrigt, inget att skriva hem om.
Jo, min niece Tudor 5 har gjort slut med sin kille. Igen. Det var igår. Första gången gjorde hon slut för att han alltid hade kråkor i näsan. Så han snöt sig och kom med blommer och så blev de ihop igen. Denna gången vet jag inte riktigt vad som gick snett. Bristande kommunikation kanske.
Pensionärerna tittar på teve om kvällarna. Jag har blivit så känslig för rörliga bilder att jag grät mig genom ett reportage från georgien. Sen ville jag inte se teve mer. Jag har inte läst en bok på årådar. Men jag har badat litegrann. Det var då jag förfrös det allra finaste. Jag hoppas det tinar opp.

kram e.

höst,bröst,tröst.

2008-08-08T22:58:00.005+02:00

Det finns någonting djupt trösterikt i de allt mörkare kvällarna, i kylslagna vindar och överblommade trädgårdsland. Jag tycker det. För då vet man. Att allt snart är som vanligt igen. Alla kommer hem till stan, alla ser film, alla har kofta och tänder ljus och lyssnar på lugna favoriter 104,7. Utom jag.

Höst är min bäste vän.

Om sommaren, tillvaron helt drömsk, verklighetsfrånvänd. Om hösten, regn och varda. Älskar varda. Rutiner och varda, kan inte vänta.

Ok, jag har tjyvstartat lite. Genom att lyssna på freddie wadling hela sommarn. Han är bra fin. Och hela fläskkvartetten förresten. Jag har inte riktigt kommit över att jag inte gick på tom waits i barcelona. Men kanhända att jag ser honom en dag och kan säga förlåt.

regression.

2008-08-08T18:42:00.006+02:00

Kommer du ihåg när vi var små och talade tvärtomspråket? Jag minns och det händer att jag gör det nu. Nu när jag är med mina föräldrar. Och jag dricker läsk och sitter framför datorn hela tin och lyssnar på musik och sen pratar jag i telefon jättemycket också. Med min syrra. Hon är sjuk. Bihålorna vetdu. Hade hon bott hemma hade vi kunnat tala i interntelefon. Anyhow. Nu tänker jag på en kompis till min kompis Mattias. Han var gift, men så en vacker dag sa frun du jag har hittat en annan karl, en som är mycket finare än du. Varsegod att flytta ut. Och det gjorde han men han hade ingenstans att ta vägen så han fick flytta hem till sina föräldrar i småland. Där låg han i sitt pojkrum och tittade på sina idolplanscher i taket och lyssnade på ballader från 92. I ett år låg han där. Erkänn sorgligt. Det kan hända den bäste. Erina ger livsråd: Håll dig väl med dina gamle föräldrar, du vet aldrig när du står på deras tröskel med mössan i hand och skägget brevlådan och har sålt smöret och tappat pengarna.

fast jag flytta hem till mattias och sen till cari när jag skilde mig men obs! det var innan de hade värdiga liv, nuförtin hade det blivit highway to hell direkt dvs småland.

utflykt.

2008-08-07T23:03:00.004+02:00

Så. Jag åkte med gamlingarna till den där långsmala ön i vättern som vi besöker en gång om året. På sommarn. Vi cyklar på den och från varje år finns följande foton:
Mama och erina vid hästhagen.
Papa och erina badar.
Mama och Papa cyklar.
Erina åker färja.
Erina äter glass.
Erina är ful.
Gamlingarna i solnedgång.
Man skulle kunna göra en liten bilderbok av det egentligen.

stockholmshimmel.

2008-08-07T21:49:00.007+02:00

Om kvällarna, strax innan tio då solen gick ned över trubadurer och turister, gick jag till Ivar Los park på mariaberget. Jag satt i gräset på mitt lapptäcke intill sommarlovsfirande stockholmsungar som rökte på och kärlekspar från alla världens hörn som förlovade sig typ. Det var trevligt.

Detta var sommaren då jag fick en helt ny kärlek till staden. Till asfaltssommarn. Jag hade inga vänner alls i stan. En och annan kom och packade om sin väska, vattnade sin blomma, log och vände om. I övrigt var jag ensam. Det gjorde mig inget.

En dag var jag på Ingarö. Hela den dagen tänkte jag på Mikael Persbrandt. Han bor där. Även när jag åt min medhavda matsäck tänkte jag på Mikael Persbrandt. Varför vet jag inte riktigt. Jag försökte läsa en bok men hade svårt att koncentrera mig. På grund av Mikael Persbrandt. När det blev kväll åkte jag hem.

Innan denna sommarn hade jag ingen aning om betydelsen av solnedgångar.

himmel över barcelona.

2008-08-07T20:46:00.006+02:00

Det var en oändlig sommar. Jag jobbade alla veckor utom två då vi reste till barcelona där vi bodde i en vindsvåning brevid ett torg med en fontän. Det var flickerna och jag. Om kvällarna satt vi på vår takterass och såg ut över staden, berget och barcelonahimlen. Från toaletten såg man havet.

Jag tänkte mig att vi skulle gå till La sagrada familia och lägga vår hjärtesorg på altaret som en symbolisk handling. Sedan skulle vi resa därifrån utan den. Men när vi kom dit fanns där inget altare. Och ingen hjärtesorg att offra. Det fanns bara skratt och dans till gryningen och något annat, någonting mjukt som låg lindat kring bröstet.

Och varje skymning skiftade himlen i olika nyanser. På torget stod en panflöjtsindian och spelade abba var kväll i väntan på att staden skulle vakna till liv igen. Och flickerna tog på sig sina klänningar och satte rosor i håret och väntade på att klockan på varuhusets tak skulle bli midnatt så att de kunde gå ut och äta middag och förlora sina hjärtan till vackra män som bara kunde älska andra vackra män.

När vi lämnade barcelona var himlen grå.

hej hej sommar.

2008-07-07T13:34:00.003+02:00

Semester och det regnar katter och hundar, det är råhärligt. Jag älskar när det är ett tydligt väder, som idag. Gul regnkappa på. Röda gummistövlar på.

I sommar ska jag mest stå i en åker med en vän och titta på gräs.

Jag längtar till augusti för då öppnar den lilla optikerbutik där jag ska ha min årliga synkontroll. Hoppas, hoppas på dålig syn. Hoppas, hoppas örnsynen försvann med min ungdom. Jag har sett ut ett par Johnny Deppglasögon som kommer bli perfekt åt mig. Fast johnny är finare i sina. Han ett så finmejslat ansikte, vår herre målade honom med tunna penslar. Mig målade han en annan dag. Ibland tycker jag att jag har ett sådant ansikte som kommer emot en och bara blir större och större om du fattar vad jag menar. Lite älghuvekänsla. Men det är okej, jag låter ingen skugga falla över vår herre.

hej på en stund!

kitten.

2008-07-04T11:24:00.005+02:00

Dagarna går oändligt långsamt, en evighet från det jag stiger upp tills dess jag sluter mina ögon. Arbetsdagarna varar en hel evighet. Klockan är inte tolv än och jag har gjort ett helt dagsverke, ätit byggarbetarlunch vid elva, tagit en danspaus till dancehall, det är något med sommarn, något med mig som får mig att vilja dansa till dancehall. Och jag undrar var närmsta statoil finns där jag kan köpa mackglasögon, älskar mackglajer. Dom går aldrig sönder, man tappar aldrig bort dem och så kostar de typ 39, det är magiskt.

Det är rätt långt till statoil från där jag är nu. Jag längtar till annika ska komma, annika kommer hit till kyrktornet ibland för att hålla mig sällskap och berätta lite om sitt liv. Jag har lärt mig jättemånga saker av henne, hon är fin. Annika älskar smycken, till sin 60-årsdag önskade hon sig bara smycken, alla kom till festen med påsar av smycken. Hon bär dem varje dag. Ibland när jag är ledsen och annika kramar mig känns det som att det finns en gud. Skulle du träffa henne skulle du förstå.

Jag ser en lista i tidningen över alla konserter i sommar, endast två intresserar mig - Cat Power och Leonard Cohen. Of course. Leonard spelar på Sofiero slott utanför Helsingborg, gud så småborgerligt sitta på filt och lyssna till jane came by with a lock of your hair she said that you gave it to her och äta jordgubbar och räker och ett glas vitt. Fast trevligt. Hur kommer man till sofiero slott? Jag önskar det skulle regna när jag var där och att jag fick ha min famous yellow raincoat som jag har med mig överallt men det regnar ju alldeles för korta stunder i det här landet.

Jag drömde om kattungar, hela natten små svarta, tigerrandiga, grå kattungar med rosa nosar som ville bli upplockade. Vad betyder det? Sedan jag var på Gotland har jag fått en helt ny kärlek till katter, var vi än vände oss fanns kattungar som ville ligga i knä. Nu tänker jag på Kitten, min first love. Eller var han den andra kanske? Allafall så kom han från mariestad, han var femton jag tretton, vi möttes på kyrkans läger i västergötland. Han hade torra, nariga händer, doftade lite för starkt av farenheit och hade nån form av bokstavsdiagnos. När vi skulle ta kort på alla deltagare stod vi på en stol, han höll min hand i sin stora, skrynkliga och på fotot står vi och ser på varann. Vi träffades en gång efter det, i Falköping. Han hade ny tjej och ignorerade mig totalt.

story of my life

en dejlig rosa.

2008-07-03T13:26:00.002+02:00

det är juli, folk är på semester, industrisemester finns det ens längre? nåväl, jag sitter ensam i ett kyrktorn i en förort till en större stad - i europeiska mått mätt- jag är oanständigt klädd och jag hoppas inte jag blir påkommen, en gång blev vi det jag & cari, det var en annan sommar då det var trettifem grader varmt i tornet och hon gick i baddräkt och jag i kjol och bh. precis då kommer en liten sträng herre i trenchcoat och hopsnörpt mun, jag tycker om att tänka på honom som Den sista puritanen.

ikväll ska jag passa gudungen min medans hennes föräldrar dansar tango på nån dansbana inne i stan. jag längtar till astrid, hon är så fin. jag har ett foto av henne på väggen på mitt kontor. alltid vill jag finnas för henne.

politiskt inkorrekt.

2008-07-02T16:43:00.004+02:00

Några barn kastade stenar på en liten andfamilj. Stora stenar. Jag såg rött. Jag har aldrig sett rött förut. Möjligen blått och svagt lila, men aldrig rött. Så jag klev upp ur vattnet ( jag simmade i sjön, helt nära änderna) och skrek; Stick hem era fetton! (Erina= djurens beskyddare.) Just när jag skrek kändes det rätt och riktigt. Strax efteråt, när jag såg att en av pojkarna var något rundhylt kändes det...inte bra. Kolla på mig, jag är också ett fetto! ville jag ropa. Gå inte hem, kasta sten på mig istället! Det gjorde de inte. Istället såg jag ryggen av rund 11-årig pojke som gick med nedböjt huvud mot sin handduk.

ja.

2008-07-02T16:32:00.002+02:00

Det finns en så fin intervju med Suzanne Brøgger, min idol, jag har hängt upp den på väggen hemma. Så att fler ska få läsa. Och älska Suzanne. Man måste älska Suzanne. Om sin man säger hon; En dag kom en författare hem till mig och drack te. Sedan blev han kvar. Så fint.
Och vidare; Jag gifte mig för att få skratta. Karin Thunberg frågar; Skrattar ni forfarande?
Varje dag, säger Suzanne. Annars kan man lika gärna vara ensam.

Alla måste älska Suzanne.

indianajonessommar.

2008-07-01T13:37:00.003+02:00

Det var jättefint och sol när jag vaknade, håret flöt ut över hela kudden som olle adolphson skulle sagt, som en gloria och jag låg med händerna knäppta över bröstet som ett helgon, eller ett lik kanske inte vet jag. Jag tror bestämt jag somnade exakt så. Allafall så är det en jättefin dag och jag har ny klänning på mig som kostade 149 kr och går barfota i kyrktornet för det är bara jag här. Igår fick jag mig en släng av sthlm fashionweek (hatart) på F12 där det bara var snygga fashionpeople. Och så jag. Och min granne men han kände alla och är rätt snygg själv så han lämnade mig ensam med ett jättestort glas kaffe i handen, jag dricker inte ens kaffe men det uppfattade inte han (dåligt). Jag blev jätteglad när jag fick se tre australiensare som bett mig fota dem på skeppsbron tidigare under dan. Hej känner ni igen mig sa jag (som vanligt) och de ba sure mate (playmate?) och jag bara thank god , och sen sa de att de var rockstjärnor (yeah right) och att de älskade sverige (easy girls) och att de ville stanna här hela sommarn. Min granne ba kände du dem (mighty impressed) när vi gick hem a nu gör jag det, sa jag. Och sen var det nån som skurit i daisy, min cykel, skitarg blev jag. Måste de välja den svagaste på hela parkeringen, kunde de inte bara skurit i mig direkt, himla ungar. Jag har tejpat henne med isoleringstejp nu, lagat henne så gott det går men hon är illa medtagen, det går bara att svänga henne åt höger efter att de slog henne. Det är skitjobbigt är räkna ut vägar så att man bara svänger åt höger. Marc Jacobs har gjort en parfym som heter daisy, hade inte flaskan vart så ful hade jag köpt den åt henne.

indiansommar.

2008-07-01T12:19:00.007+02:00

Jag skulle vilja träffa dina föräldrar, sa jag till Ester en dag. Det fick jag. Esters föräldrar är unga, tuffa föräldrar som går på rockonserter och som kan allt om film. Så jag tvingade mig på dem helt påfluget en lördalunch och pappan kände sig tvungen att bjuda och det var gott. Jag tycker det är jättetrevligt att träffa andras föräldrar. Det är nåt nytt. Något som kommit med åldern. Jag tycker inte det är lika trevligt att träffa potentiella svärföräldrar. Jag har fortfarande inte kommit över mina förra. Kanske aldrig kan.

På sistone har jag försatt mig själv i underliga situationer genom att gå fram till folk och undra om de känner igen mig. Nä, säger dom. Oki. Hejdå. Vet inte riktigt vad det är med mig. Jag saknar att vara en blyg, osäker och stammande viol. Ung. Det var mer klädsamt. Men vadå, vem orkar spel, vem orkar vänta på telefon, man hejar på dom man vill och man ringer när man vill prata. Det är mycket enkelt.

Jag längtar till när det blir kallt.

hjärtlös.

2008-06-27T15:02:00.003+02:00

Idag har jag suttit med två av mina bästa livserfarna damer och en jättesträng fabbro och talat lite om livet. Jag lärde mig följande: 1) Man måste skriva ett tydligt testamente om man har särkullsbarn. Annars blir det bråk. 2) Man ska helst inte gifta sig med nån som har barn. Går det inte att undvika ska man försöka få en egen unge också. Annars blir det bråk. 3) Kärlek vid första ögonkastet är ingen myt utan existerade faktiskt på 70-talet.
Nu känner jag mig uppiggad, upprymd nästan. Tänk att så mycket i livet handlar om ren och skär juridik, ska läsa jöken till hösten så jag klarar mig.

Vad jag har gjort sen sist dvs igår, jo vart på bio på filmen vi sett fram emot jättelänge och jag skulle gått som en färgglad gayman som heter stanford men det gick inte och sen var vi på en innergård med kräftskivsbelysning i gamla stan. Några var glada och några andra hade små nålar på sina stolar, gråtnålar kanske eller någon annan sorts, extra vassa. Och sen talte jag med en drucken ryss som sa han hette robban, vilket ju är ett av de vanligaste namnen i norra ryssland som alla vet. Hemma stod gitarren i ett hörn och grät, sedan länge orörd, oälskad. Jag tog honom i min famn försökte lära mig den fina sången om martha, eller märta snarare och jag tänkte på mormor när jag sjöng. Tyst, tyst sjöng jag, viskande eller whiskade snarare (när man sjunger svagt med whiskyröst) för ingen vill väl vakna mitt i natten av att en svagsint kvinna sjunger tom waits i rummet breve.

2008-06-26T10:45:00.004+02:00

Hej, jag är jättetrött idag, orkar knappt hålla upp huvet mitt och det beror på att jag är hundratrettifyra år. Sen jag blev det orkar jag inte vara ute och ränna om ljusa nätter utan måste vara bums i säng klockan åtta varje kväll, är jag inte det somnar jag överallt dagtid, faller långsamt isär. Det tar jättelångtid att plocka ihop mig själv sen. Oftast önskar jag att någon annan gick och la mig så att jag slapp fatta beslutet själv. Är så dålig på beslutsfattande. Är så dålig överhuvetaget. Inte ens lägga mig klarar jag. Och sen, dan efter blir det ju såhär. Vad har jag lärt mig på ett århundrande, typ ingenting.

Igår innan jag somnade tänkte jag på Karin Stensdotter. Att hon skrev att jag var hyperömtålig. Hur förvånad jag blev över det. Jag har föreställningen att dom kan tappa mig i marken hur många gånger som helst utan att det ens märks efteråt. Men inuti djupt omskakad, förändrad för alltid.

Ursäkta dysterheten. Det händer så mycket sorgliga saker runtikring. Länge kommer jag minnas det som sommaren det hände sorgliga saker.

ps. nu talte jag med en som heter mattias och han sa att jag nog bara är trött och möjligen lite hungrig och att det kommer gå över när jag har sovit och är mätt.

eat my heart out.

2008-06-25T09:25:00.005+02:00

Det är jättekallt nu, som nordanvind mitt i summarn, lite då och då faller regn. Jag önskar det var höst och att jag fick gråta, jag skulle kunna gråta i ett år, varje gång jag pratar om det vill jag gråta i ett år. Så jag pratar inte om det. Men igår. När vi satt i trädgårn med filtar om oss och det var mörkt runt omkring blev jag lite fundersam, tappade fästet för en stund. Och pratade om det.

Det är som en en mindre symfoniorkester följer mig var jag än går och spelar fratres for eight cellos, arvo viker inte från min sida trots att jag bett honom gå. Så snart jag har råd köper jag honom en enkel biljett tillbaka till berlin.

idyll.

2008-06-24T11:07:00.005+02:00

Du vet, det var en sådan midsommar vi tog båten till gotland och blev hämtade av våra vänner som bodde i ett puttefnaskhus innanför muren i visby med sina två kattungar och en liten trädgård med kulörta lyktor i äppelträden. Det var en sådan midsommar då solen sken över havet när vi klädde en midsommarstång och dansade runt den till vår vän som spelade dragspel i gotlandsdräkt. Du vet, det var en sådan midsommardag då vi reste till vännernas fädernesgårdar intill havet och satt med deras föräldrar under en stor lönn och drack gotlandsdricka och lärde oss allt om biodling. På annandag midsommar åkte vi på utflykt till fårö där vi låg på en filt på en evig strand och sov bort hela dagen. En sådan midsommar var det.

När vi kom tillbaka till staden kände vi oss lite sorgsna men vi tänkte att det går nog över.

götgatan.

2008-06-17T14:06:00.004+02:00

Det händer mycket bra nu, en del dåligt för all del, men mest bra där jag bor. Jag har många gästspel av vänner och bekanta, mest vänner för all del men även en del löst folk. Älskar löst folk. Vill själv bli.

Jag fick en fölsedagsbiljett till robyn på mose b igår. Solen sken. Det var många man kände där. Det var skoj. Och robyn var fin, jättefin. Sen fick jag den göttiga infon att kleerup är ihop med elsa hosk, sånt tycker jag är kul. Det var inte min exhusband som sa det även om han var där. Jag var väldigt fnizzig den dan.

Efteråt gick jag hem med joe & källa. Det blev inte många barn gjorda på götgatan den natten, eller vad vet jag förresten.

blott en dag ett ögonblick i sänder.

2008-06-15T16:41:00.003+02:00

Det var en fin dag. Egentligen. Jag var glad. Egentligen.
Vi var med Astrid i parken och när det började regna sprang vi med pizzor och barnvagn hem till mig där vi hade grabbkväll.

Och sen. Så gick vi till den restaurang i gamla stan som serverar dumplings. Där var Alme och alla vännerna och hon hade fått välja ställe för det var hennes sista kväll i stan. Vi gick vidare till Leijontornet. Där var inga lejon alls.

Det var natt när Källa och jag gick mot Slussen till ackompanjemang av stråkar och med en perfekt gryende himmel som ridå. Det var en fin natt men det fanns inget bitterljuvt med den. Våra tankar var hos en vän som vakade vid en sjukbädd. Vi hade alla svårt att komma till ro den natten.

andas in, andas ut.

2008-06-09T01:02:00.004+02:00

Smög just ur rummet där min farmor ligger och sover. Jag skulle hämta en väska jag fick på min fölsedag. Jag ville titta på den. Väskan.
Istället blev jag ståendes vid farmors säng. Hon låg ihoprullad i ena änden, som ett barn. Ansiktet öppet, sårbart. Det var någonting värnlöst över henne. Hon sov tungt.

Farmors syster Elsa är död. Det är sju dagar sedan hon dog. Farmor grät helt hjärtskärande i telefonen. Jag sa inte hon var ju gammal. Om det varit min syster hade inte jag heller velat sova ensam. Jag hoppas hon får sova hela natten.

glory days.

2008-06-08T23:57:00.012+02:00

Du vet. Det är midnatt, det är skitvarmt trots röd bikini och jag sitter och undrar när sideways ska börja i teve, sa dom inte tolv, jag tyckte dom sa tolv. Nä ett var det, meh vad är det för skitttid att visa kvalitetsfilm på - ett till tre, vem är vaken då liksom -jo jag obviously. Fast bra då hinner jag läsa liten stund innan den börjar och kanske messa nån meningslös och lyssna på nya visselskivan samt skriva nåt melodramatiskt, björnranelidaktigt här. Jag vandrar genom staden som inte är min men som så förtvivlat gärna vill vara det, och kanske för en kväll, för just ikväll att jag är din Stockholm och att du får behålla mig till gryningen Skoja.

Så praktiskt med röd bikini inunder var dag, det blir inga undisar att tvätta alls -röd bikini tvättar sig själv i skagerak, i mälaren, i adriatiskt hav, i rocksjö, i vättern, i axamosjö, i välkända barndomsskogsgölar utan namn ja o sweetvirginmary som röd bikini badat senaste tin. Och dom andra badlaggen. Jag har fler alltså. Av respekt för kolibakterier. Minns en gång när jag & molly badade nakna i skogsgöl och blev bestulna på våra kläder av moppekillar. Molly gick och skällde på deras föräldrar. Naken. Då fick vi tillbaks kläderna. Sen trilla jag av mollys moppe på vägen hem, hon märkte inget så jag fick lifta hem med bonde i traktor iklädd trosa, tee och handduksturban. Livet på landet. Ah.

det gör ont för varje hjärtslag.

2008-06-08T22:15:00.008+02:00

Alla ljumma försommarnätter jag gått hem med euforin under ena armen och vemodet under andra, hur många nu? Jag har tappat räkningen. Dom bygger höga räcken runt Västerbron, jag såg det häromkvällen. Så att vi inte ska kunna hoppa. Så att ingen mer. Efter honom.

Och jag träffar kompisar och kompisars kompisar och hej känner inte jag igen dig, gick vi i samma särskola? Nä tror inte det du. För dig är jag en komplett främling, låt så förbli. Och kompis kompis vill ha nummer, bli vän, men nej tack jag tror inte på fler nya manliga vänner, kompis.

En natt får jag skjuts på cykel av två matroser. Vi stannar och sätter oss på en bänk intill Djurgårdskanalen. Jag sjunger Flickan i Havanna. Lite senare kör vi in i en stolpe. Efter det bestämmer vi oss för att promenera.

För Viktor.

this is the end of our acquaintance

2008-06-02T01:23:00.007+02:00

Det går inte att koncentrera sig när det är högtryck, inte tänka, inte sova, inte gråta. Det är jättebra. Jag tvingar mig själv att vara vaken hela nätterna. Det är så himla fint att det aldrig blir mörkt. Jag vill spara det. Ljuset. Och jag lyssnar på soul, värsta sorten sweet baby jesus, det har inte hänt sen jag var femton och hormonstinn. Häromdan, när jag simmade i viken vid höll jag på svimma för det var så vackert. På morgonen badade jag med hon som gav mig livet och vi skrattade så vi höll på att sjunka. Det blev bara bubblor på vattenytan kvar.

Det är jättemånga dagar av sommaren kvar. Jag vet inte vad jag ska fylla dom med. Barcelona kanske.

A ja. Ikväll ska jag dansa på taket. Det blir bra.

doktorn och debutanten.

2008-06-02T01:11:00.004+02:00

Detta läste jag på semestern:
martina lowden
mia farrow (för andra gången kan du tänka dig)
karolina gynning
johanna thydell(häregud så bra, fattar inte att ungdomsböcker är lågstatus, det finns ju så välskrivna fina)
holy book från father alberto
doctor and the debutant (typ harlekin som jag hitta på hotellet, riktig tresure)
dylan thomas
selma lagerlöf
christine falkenland
christine falkenland
och sen läste jag lite christine falkenland också.

Jag minns när det var sent i 90-tal och jag brukade se Christine Falkenland svepa in på Sturehof. Platinablonderat hår i dreadlocks som räckte henne till ryggslutet, blek hy, knallröda läppar och en svart mantelliknande kappa. Hon var ofta i sällskap med en man, dom sa han var poet men jag vet inte. Han var lång och svartklädd, alltid svartklädd. De var ett uppseendeväckande par Christine och poeten. O God bra titel på novell - Christine och poeten. Sedan gifte sig Christine med en annan, flyttade till en ö och fick en unge. Vad som hände med poeten vet ingen. Kanske var han ingen utan Christine.

Jag läste inte:
Lars Norén (men varför heter den inte En neurotikers dagbok, hade vart så himla mycket bättre)
Per Hagman (hur känns det Per att ha blitt den nye Karl-Johan Vallgren, inte särskilt bra va, nä trodde inte det.)

En av många, många bra meningar i Doctor and the debutant: "Oh lord, what was wrong with her, thinking sexy thoughts about a man she´d just met?" Ja, precis - vad är det för fel på mig?

promenad i parken.

2008-06-02T00:16:00.007+02:00

Han ser sol. Han slumrar och känner värme mot sina runda kinder. Starka ljud passerar dem på väg mot parken. Det är bilar Ruben, säger hon. Dom låter så. Han känner en ljummen vindpust, hör den röra vid lövverken. Det är träd, säger hon. Jag ska visa dig världen. I parken finns en hund. Några barn leker med den. Han märker dem inte där han vilar vid hennes bröst. Andas med hennes hjärtslag. Allt är nytt. Utom hennes hjärtslag. Dom känner han.

den allvarsamma leken - part deux, new version.

2008-06-01T23:15:00.005+02:00

Mitt bästa 6 & the c avsnitt ever. Of course. Snart har filmen premiär, jag ska gå med tjejorna. Of course. Och den Lille lorden. Jag vet exakt vad jag ska ha på mig. Lille lorden ska klä sig till Stanford Blatch. Jag kommer förmodligen gå som Aidan. Jag får se.

nocturne.

2008-06-01T02:07:00.004+02:00

Sov på min arm!
Natten gömmer
under sin vinge din blossande kind.
Lycklig och varm
snart du drömmer
flyr mig i drömmen som våg flyr vind.

Vi satt i hammocken och såg ut över kvällen och havet, jag och farmor. Det var idag. Livet är underbart, sa farmor. Jo, sa jag. Fast tyst, knappt hörbart. Jag sjöng en vaggvisa. Farmor nynnade melodin helt svagt, hon mindes inte orden. Men hon visste det var Taube.

Jag badade hela den dagen. Även när skymningen lagt sig och havet färgats midnattsblått badade jag. Jag var lite lycklig då.

den allvarsamma leken.

2008-06-01T01:29:00.005+02:00

Det var synd att Sydney dog. Sydney Pollak du vet. Skaparen av livets bästa film. Se ovan. Det finns fler Pollak. Kaj Pollak exempelvis. Skaparen av filmsugighet beyond belief. Och Mimi Pollak, hon var fin. Tråkigt att hon gick ur tiden. För Sverige ur tiden. Mimi var vän med Greta Garbo. Kanske var hon Gretas enda vän.

Please kolla klippet, det är inte som andra klipp, jag svär det är så värt. Den filmen visar exakt hur svår den här leken är, hur man tror man förstår reglerna men hur de sedan ändras. Det finns en annan scen, när båda vet att det är över men det är inte uttalat ännu. Katie ber Hubbel att stanna tills barnet är fött och säger sedan att hon önskar att allt det här var över, att de var gamla och hade tagit sig igenom allt. Att de kunde tänka tillbaka på tiden då allt var okomplicerat. Det var aldrig okomplicerat, säger Hubbel. Och kvar finns ingenting av någonting.

framtidsutsikter.

2008-06-01T01:22:00.004+02:00

Tänk om man blir en sån som blir hembjuden till folk för att de tycker synd om en.
Som en man mina föräldrar bjöd hem efter kyrkan om söndagarna.
Han var alkoholist.
Det var inte förrän han satt där, i ett perfekt städat hem med välmenande människor som det kom.
Det magonda.

Jag är inte alkoholist.
Än. Peppar, peppar.
Men jag kanske kan bli?

alme.

2008-05-31T01:17:00.007+02:00

Det hela var mycket underligt. Vi hittade en blomma i asfalten, mitt i staden stod hon. Egentligen visste vi hela tiden att den inte var för henne, staden som larmade och gjorde sig till. Hon sa det själv. Vi hoppades ju ändå. Att hon skulle kunna trivas i den lilla skära vasen vi ställt henne i på fönsterbläcket i köket. Hade hon inte utsikt, fick hon inte tillräckligt med ljus?

Nu måste vi lämna tillbaka henne. Till dit hon kom ifrån. Till fälten, ängarne och havet. Någon ska ta hand om henne där. Alltid ska han ha henne. Vi visste det hela tiden. Vi fick bara låna henne en liten stund. Inte kan en ensam röd blomma växa i asfalt? Men hon. Hon blommade.

säg att det blir bra.

2008-05-31T00:28:00.004+02:00

Jag var i Markuskyrkan. Där tände jag två ljus, ett för henne och ett för den lilla. Det var på hennes bröllopsdag. Och tårarna mina strömmade nedför kinderna när kyrkokören sjöng. Om tåredalen. Där bor vi nu.

Rocky sjöng finast av alla. Så har det alltid varit, i alla körer vi någonsin varit med i sedan barnaåren. Hon är den klarast lysande stjärnan på alla himlar. Och jordar.

Jag anklagar inte Gud, varför skulle jag. Men jag önskar att han gav sig till känna i annat än trädens viskningar och måsarnas klagosång. Kanske vill han vänta.

en bön för ruben.

2008-05-22T14:16:00.006+02:00

Det finns en ängel som bara du kan se. Hon sitter intill dig och blåser på din kind. Hon stryker din panna med sin mjuka vinge. Hon viskar en sång i ditt öra. Ingen hör. Bara du.

Någon måste vetat din adress. Berättat var du fanns. Om natten, när alla sover utom hon och du, berättar hon om havet. Och om solen och månen. Om hur det känns att gå barfota i gräs som är vått av dagg. Om snöflingor som smälter på kinden. Kalla.

När du har ont gråter hon. När du fryser lägger hon sitt hår över dig som skydd. Hon vaggar dig till sömns när du är trött. Imorgon ska hon berätta om stjärnorna och alla planeter. Det finns en ängel som ingen kan se. Bara du.

giftas.

2008-05-22T12:46:00.004+02:00

De ska sporra varandra till små mänskliga stordåd
och de ska göra varandra till bästa vänner.

De ska blåsa liv i varandra om morgnarna
och när de är rädda och står inför oöverstigliga hinder
ska de ge varandra stenar att hålla i, gömda i handflatan.

De ska bädda om varandra om natten
och de ska försäkra varann att inget mer finns att göra
sov du, jag vakar.

ur Syster min
Barbara Voors

what time is love?

2008-05-20T15:14:00.005+02:00

Okej okej.

Eldar tänds i vår stad varje kväll, jag ser dem från mitt fönster, ser dem flamma upp och ser dem brinna ut. Jag vadar i aska längs med hela min gata, den räcker mig till knäna. Det är inte förrän jag kommer till nerförsbacken mot Slussen jag börjar ana asfalt under mina fötter. Och det är inte som att jag kommit till vägs ände då, verkligen inte, men jag är bara trött. Så trött.

När Love is a battlefield spelas på radio i taxin vill jag bara grina, för det är precis som i den där filmscenen, men jag är väl inte dum heller, ingen patetisk flickunge som inte visste bättre, nej inte jag. Kör mig till Götgatan tack, och visst, ta den långa vägen du jag bryr mig inte, det går ändå inte att komma fram där för all aska. Kör mig bara hem är du snäll.

daisy my love.

2008-05-16T14:35:00.006+02:00

Min cykel Daisy har varit spårlöst försvunnen en tid. En halv höst och en hel vår närmare bestämt. Med en vag aning om att jag ställt henne på någons innergård gav jag mig ut för att leta. I tre stadsdelar letade jag. Jag var tvungen att ringa ett styck förnedrande telefonsamtal samt göra ett styck tidsödande hembesök jag inte kände för.

Då Daisy är en påfallande stilig gammal dam befarade jag att någon fört bort henne. Godtrogen och tillgiven som hon är följer hon vilken främling som helst. Hon är från landet och har aldrig riktigt lärt sig storstadscyklarnas ständiga vaksamhet. Visserligen har hon ett baklyse men hon ser illa med det, märker inte om någon smyger sig på.

Där stod hon nu. Ensam på en innergård på Nybrogatan. Röd och stolt, vackrare än någonsin. Åh. Här är du, viskade jag och smekte hennes ram. Här är jag. Vi två.

rörelse.

2008-05-16T12:22:00.004+02:00

Vi satt under en markis på ett café i den där staden, det kan ha varit Zagreb. Hela dagen satt vi där. Vi väntade på att något skulle hända. Inget hände. Det bara fortsatte regna och var förvånansvärt kvavt i luften, avgaserna gjorde det svårt att andas.

Och jag tänkte på Lilla hon hemmavid. Under eftermiddagen kollade jag nätet och försökte få tag på information om hennes tillstånd. Och jag vet inte, men jag var helt uppriven. Ibland kommer livets skörhet så nära, så nära. Alltför nära. Och trots att man vet att det är så, trots att man varit med om det förut så sjunker hjärtat i en varje gång.

knas.

2008-05-15T18:15:00.006+02:00

Det händer inget särskilt. Inte nu. Men allt har hänt. Det mesta har jag glömt. Dom sa att det varit vackert väder, men igår natt såg jag folk på Medborgarplatsen som hade vinterkläder på sig. Och mössa, en kille bar mössa. Randig var den visst.

Jag tappade min ring. Det var den tunnaste guldring du kan tänka dig. Obefintlig. Dom ropade efter ägaren i mikrofonen; Någon har tappat sin obefintliga guldring, sa dom. Jag hämtade den inte. Varför vet jag inte riktigt.

l'amour s'en va

2008-04-24T14:07:00.004+02:00

Ja, vad ska jag säga? Det är så otroligt fint i staden tidigt om mornarna, och om kvällarna i den blå timmen, vemodet som sänker sig helt sakta innan mörkret. Ingen tid för tveksamhet, ingen tid för sömn när hela staden ropar våra namn.

Jag låg i gräset i Vasaparken en stund igår, det var en kort stund eftersom jag väntade på något. Bättre tider kanske. Under den stunden lyssnade jag på Francoise som sjöng Leonard Cohen på franska, så pretto och wonderful, och jag såg småfåglar i trädkronorna, löven har ännu inte slagit ut så man såg dem tydligt. Jag önskade jag visste fåglarnas namn. Jag funderade på hur fåglar föder barn. Det tog mig en hel minut att komma på att de värper ägg. Det kändes inte bra.
Jag skulle vilja vara en fågel. Men jag är mer av en häst. Svårtyglad. Jag måste få springa fri men sedan komma hem till ägarn korta stunder och få hö och vatten. Detta var sannolikt den sämsta metafor jag någonsin skrivit *skäms och stampar med hoven i stallgolvet*.

finns du

2008-04-22T19:13:00.005+02:00

Det står så fint i Ronja Rövardotter om när Birk just upptäckt att det finns ett till barn i Rövarskogen;

Han skrattade tyst för att hon fanns

Så himla gulligt, att skratta tyst för att någon finns. Hur ofta vill man inte göra det? Ibland vill man ju skratta högt till och med (och ibland gråta för att den finns men sen när den ringer skrattar man tyst utan att den hör).

Det är lite därför jag gillar födelsedagar så mycket, för att man får fira att någon finns. Du finns! Hurra!

those were the days

2008-04-22T18:49:00.004+02:00

Hej hej, jag har varit på landet om du undrar. Jag gick i skog och mark och sjöng in våren med min lyriska sopran. Jag mötte blåsippor som stod uti backarna och neg. Jag såg svanar på Mälaren. Och småfågelbon här och där. Och myggor som svalorna tog. Svala är min finaste fågel. Den har en så vacker siluett när den flyger.

Jag ville bada i vintervattnet. I min väska låg baddräkt och badrock med gula blommor på. De förblev oanvända. Jag ville gärna, men tänkte att doppet skulle ske diskret utan att någon märkte. Ville ju inte fresta någon med mitt kött och min saftiga benstomme. Varje gång jag smög ned till bryggan med blommig badrock & baddräkt under armen satt en retreatmänniska där i kontemplation. Schas! sa jag men retreatmänniskan satt kvar. Nåja, det var väl inte meningen.

Dagens låt!

beröringspunkterna.

2008-04-17T16:30:00.006+02:00

• Varför finns det inga spektakulära byggnader i Stockholm? Varför har inte vi nåt skitstort skrytigt operahus som Norge har? Det är ju inte som att vi inte har råd. Fattar inte varför inte vi kan ha ett hyfsat operabygge när alla andra kan. När man bygger operabygge är det som att det inte finns nån budget. Verkar skitgött. Nu har jag kollat upp de här hypade Snøhetta som byggt Oslos operahus. Det var intressant. De gör även minnesmärket vid ground zero. Skrytigt säkert, Bush ba think no limits, enda kriteriet är att det ska vara skryt i cementblandarn. Jag kommer lämna dig Stockholm, tänker jag de dystra dagarna. Om det bara fanns ett operahus värt namnet skulle sannolikt staden få behålla mig ett tag tänker jag nu.

• Idag när vi hade ämnet privatlivsproblematik på agendan kände jag att min lärare Alberto inte förstod mig. Han sa; men sluta välj cowboys, välj en civilingenjör. Och så presenterade han ett namn. På en civilingenjör. Jag såg på Alberto med ögona i kors och en trötthet kom över mig, en sällan upplevd livsleda. Jag tänkte; Den karlens råd leder mig i fördärvet, straight to the highway to hell dvs ett livslångt celibat.

• Ok, nu drar jag till konsum och köper nylonstrumpor, blommer & chokla, alla älskar blommer & konsumchokla, sen tar jag på mig nylonstrumperna på offentlig toalett i anslutning till konsum och tada! Så gör en classy lady lalala!

never saw blue like that.

2008-04-17T14:45:00.004+02:00

Jag hade en känsla av något när jag gick ut i morse, en känsla av Portugal. Kanske var det våren, eller avgaserna, kanske var det jag. Jag gick till Riddarholmen på någon sorts omständig omväg. Jag ville se vatten. När jag satt där och åt min frukost tänkte jag att hela livet är fullt av omvägar. Det fina med dem är att man träffar en massa folk på dem. Som också tog en omväg. Om man gått den raka vägen hade man kanske aldrig träffats. Eller sett vattnet som jag såg det då.

tyst

2008-04-17T14:18:00.006+02:00

Någon borde förse denna mun med munkavle och aldrig befria den därur. Det kommer så mycket dumt ur den. Jag sa så mycket och nu efteråt vet jag knappt vad jag sa mer än att det var dumt. Och för mycket. Munnen sa för mycket.

Jag hade skrivit ned det jag skulle säga på vägen dit, hade skrivit på små kvitton och tuggummipapper i väskan. Men sen, när jag verkligen behövde stödord fanns där inga. Bara vanliga kvitton utan bokstäver i bläck och rosa tuggumipapper. Inga ord.

Minns den där gamla sången Words don´t come easy to me, men jo det gör de, de kommer sällan ensamma utan i grupp och de ställer sig i hjärtformationer eller lägger sig i framstupa sidoläge och som det är nu ger de mig mer problem än jag kan bära. Jag ska tiga i ett år.

as lovely as you are.

2008-04-16T18:50:00.005+02:00

Se ett sådant vackert friskt och glänsande hår vår påve har! Slår vad om att det aldrig blir frissigt, alltid blankt och lent, så som silke. Jag undrar vilka hårvårdsprodukter han använder? Säg inte att han har spons, då skär jag mig.

Jag måste även säga att vår påve klär i rött. Se en sådan söt blus han bär på bilden, har ju själv alltid tyckt att rött och vinrött är en självklar kombination. Jag undrar hur många klänningar vår påve äger? Säkert fler än jag.
Men inga blommiga. Fast man kan aldrig så noga veta.

Förresten har jag tröttnat på blommiga kjoltyg. Jag intresserar mig endast för enfärgat nu. I de fyra elementens färger. Earth, wind and fire.

sweet pope.

2008-04-16T17:17:00.006+02:00

Han klär sig härligt, liksom avslappnat, söte påven. Känner han för röd hatt sätter han på sig röd hatt. Inga konstigheter.

Det finns några saker jag skulle vilja tala med påven om. De stigande matpriserna till exempel. De oroar mig. Fattiga kan inte köpa mat och rika kan inte ge mat till fattiga i samma utsträckning som tidigare. Jag vet inte vad det beror på riktigt. Har det något med högre levnadsstandard, globalt sett, att göra? Kanske vet påven. Kanske inte.

Allafall söte påven, så har jag bestämt mig för att sluta äta lunch ute och börja ha med mig mat. Jag borde ge bort stålars istället för att äta upp dem.

Dagens bikt: Jag har svårt att lita på vår finansminister, Anders Borg. Har blivit sviken så många gånger förr. Av Bo Ringholm. Och Pär Nuder. Han fick mig att tappa all tillit till män. Den har inte kommit tillbaka.

Påvens faktaruta: Orsaken till de höga matpriserna är en kombination av folkökning, prioritering av bränsle framför mat och efterfrågan från en växande medelklass.

orden.

2008-04-16T15:59:00.004+02:00

Läser just nu bok av påven samt en annan av Dylan Thomas. Båda är bra. Boken av Dylan Thomas är sorglig, den bygger på brev från honom till hans hustru Caitlin. Han försöker hela tiden övertyga henne, och sig själv, om att han älskar henne. Det är plågsamt att läsa. Han ljuger, super och bedrar. Han är en usel karl. Och ett geni obviously. Efter denna bok ska jag läsa Caitlins version av äktenskapet i Life with Dylan Thomas. Kanske läser jag Leftover Life to Kill också om jag orkar, vet inte vilken som är bra, får se. Påvens bok är mer feelgood. Jag fick den som gåva av en annan påve. Det var inte från Alberto den här gången, utan från en småpåve.

Jag hade ett moment igår med mig själv, jag läste Dylan T när jag kom hem vid midnatt och lyssnade samtidigt till en fin sång (kuriosa: CocoRosie & Anthony Johnson, Beatiuful boys). Du vet, allt bara stämde och samtidigt läste jag orden av Dylan T: ”Jag saknar dig en miljon gånger mer än om mina armar och ben, mitt huvud och min underkropp hade huggits av.”
Åh, orden.

free falling.

2008-04-15T17:44:00.005+02:00

She´s a good girl
loves her mama
loves jesus
and america too

Jag alltså.

I´m a bad boy
cause I don´t even miss her
I´m a bad boy
for breakin her heart

Den sången är ju väldigt fin, inte Tom Pettys, det var inte förrän kings of convenience gjorde den jag fattade. Har börjat tycka om allt möjligt på äldre dar, som påven, Mariah Carey - ej artisten utan mänskan Mariah. Tycker hon är helt ljuvlig. Alltid glad liksom. Och hon har alltid för små kläder och hon är lite för gammal men det skiter hon i. Älskart. Hon verkar så tillfreds med sig själv att man bara; det som funkar för Mariah funkar för mig. Och, hon verkar äta mat. Bara en sån sak. En gång var Mariah och jag på cafeét (det var några fler där), det var väl nån releasefest eller nåt. Trots att hon var jetlaggad och skittrött var hon jätteglad - sjöng och sköja och prata med alla. Jag kände då att jag skulle vilja bli vän med Mariah, eller ännu hellre då, vara Mariah. Min kompis Ester vill vara Jan Gradwall.

Confession: Jag kan inte komma över Mona. Seilitz, att hon är död. Det är synd. Hon var så fin. Hennes air av glamor, hennes åldersförnekande livsstil, hennes aptit på unga män. Att hon debuterade som lik i en Ingmar Bergmanfilm. Ingenting i Monas liv var medelmåttigt. Mona var Sveriges finaste blondin.

the pope wears prada.

2008-04-15T16:58:00.003+02:00

Kolla påven - gullig han är! Som en liten ängel, man tror han kan sväva ovanför våra huvuden i sin vita klädnad. Inför påvens besök i amerikat har man i CNN analyserat hans klädstil under den gångna veckan. Typiskt dom. Och det verkar som denna, vår Beneditctus XIV, har någon sorts sense of fashion. Bland annat har man noterat att han bär Pradalofers under sina resor. Han bär även solbriller av modernt snitt, på frågan om vilket varumärke det är svarade han att någon i Vatikanen tillverkat dem. Jag gissar på Valentino. Att han kom dit och snickrade ihop ett par speciale.

Jag älskar nye påven. Många säger han är en symbol på makt och förtryck, man jag tycker bara han är söt jag .

soulmate.

2008-04-15T11:51:00.008+02:00

Jag går i Tanto, mellan kolonilotterna, mot mig kommer en man/pojke - a, en pojkman. Vi har exakt likadana kläder på oss, svart byxa, kavaj, (fast min är pundare medans hans är skräddasydd typ) brun känga, och så det bästa - han har en liten rosa blomma fäst i kavajslaget, jag har en rosa tygros i håret. Han ba tja, jag ba hej du. Roligt. Som att alla med mustach skulle heja på varann i parken. Eller alla med tics.
O just nu kom en tant och gav mig ett blått fleeceset - vantar, mössa, halsduk med ett företagsnamn på. Mössan var i sotarmodell. Fatta roligt. Hon hade fått det i i Bryssel. Kyrkoarbetaren får så många användbara saker. Precis vad jag behöver! brukar jag säga när jag fårt. Det sa jag nu. Jag har på mig vantarna. Jag har så kalla händer.
och kallt hjärta

maskros & hallmark.

2008-04-15T10:47:00.007+02:00

Hej, hej känner mig utvilad, fräsch on the inside. Outside same old. Och, jag har världens pollenalleregi, bästa vårtecknet, men jag nyser löjligt, som en tjej. I övrigt är det helt underbart med pollen tycker jag.

Vet du, någon har plockat fyra maskrosor och ställt i ett hörn i kyrktornets fikahörna. Maskrosor! Det är för gött.

Och nu - vårregn, helt oväntat, men ändå välkommet.

Hallmark igår: Halvköttig tjej i huvudrollen, kurvig och kort, med vanliga mammabröst och stora vader - hallå ingen har stora vader i teve, ingen. Förutom i Hallmark. Bästa kanalen. Typ banbrytande. Och, tjejen fick kille på slutet, phu sicken tur. Tack Hallmark - tröstaren.

men orka.

2008-04-13T19:23:00.008+02:00

Jag såg tre filmer den dagen. Trots att jag lovat mig själv att sluta se film på våren gjorde jag det. Jag satt i sängen och åt ägg och kollade film på Hallmark. Älskar Hallmark! Det är någonting frireligiöst över den kanalen. (läs älskar även ägg, mer än livet självt älskar jag dem även fast de kommer straight ur hönans stjärt.) Kolla här; det var en vacker fru som saknade sin man i kriget, sedan kom en sårad främling som hon fick vårda i hemmet. Så himla romantiskt. (Skulle också vilja vårda svag, mystisk främling. Eller nej, är för lat plus äcklas av sår samt av att tömma bäcken, skulle hellre vilja bli vårdad. Av stark, mystisk främling.) Anyhow. Främlingen kryade på sig, det gör dom ju alltid, han hjälpte vackra frun att plöja en åker som stått orörd sedan maken försvann och de hade jättekul på fälten, främlingen var även dösnäll mot fruns lilla dotter. Sedan visade det sig att främlingen var en krigshjälte! helt underbart ju, eftersom han blivit misstrodd av lokalbefolkningen, de tog honom för en tjyv eller kanske rent av nazist. Efter de röjt åkern kom vackra fruns make hem från kriget, just som hon tappat hoppet och gett sitt hjärta åt främlingen kom gammelmannen gåendes på landsvägen. Så himla typiskt ju, jag grät skitmycket när främlingen mötte honom med sin kappsäck på ryggen och fick lite eld till sin cigg. Very frireligiöst. Grät så länge efteråt att jag började tro jag var deprimerad.

A. Sen gick jag på bio på en SKETABRA chicmovie, 27 dresses hette den. Tänk dig att du äter en hel prinsesstårta, sen ett rör pringles, sen en burk nutella och sedan toppar du det med en fyra våningar hög smörgåstårta med jättemycket räker, typ danska. Så var den filmen. Det tyckte även Essi & Joe. En fyra av femma.

Sen komma hem och kolla En officer & en gentleman som gick mitt natten. Urbra.

Var god skjut mig om jag skriver om film igen.

ajöken

jag kommer aldrig bli din maggie may.

2008-04-11T19:23:00.008+02:00

Det är fredag. Och uppehållsväder. Jag är hemma. Det är fullt med folk på min gata. Det är det alltid. För en stund sedan satt vi på taket och lyssnade på Roky Erickson. Jag åt en grapefrukt.

Man borde väl göra något antar jag. Någonting roligt. Man borde väl gå ut i alldeles för tunna kläder och obekväma skor, man borde väl sitta på något bullrigt ställe och skratta åt den tid som flytt. Eller nåt.

Jag stannar här. Staden får sjunga mig till sömns ikväll. Sjunga sin vaggsång av vårrusiga tonåringar och billarm. Av överförfriskade herrar och blå sirener. Jag stannar här.

fine and dandy.

2008-04-11T17:08:00.009+02:00

Jag försöker vara en dam. Jag försöker klä mig som en dam, gå som en dam, äta som en dam. Allt för att anpassa mig. Efter samhället, åldern, det andra könet och vad vet jag.
En riktig dam har beige trenchcoat, tänkte jag och köpte mig en beige kappa. Är så ful i beige att alla klockor i hela staden stannar. Byggarbetare blir till saltstoder. Barn ramlar av sina cyklar. Kanske tycker du att jag tillmäter mig själv och min rock alltför stor betydelse nu? Well, allt jag vet är att tiden står still från det att jag tar på mig den beige kappan till dess att jag tar av den. Ändå har jag den.

En gång hittade jag den klassiska Burberry trenchen på Myrorna. Den kostade 150 kr. Jag köpte den inte. Det var på den tiden det kändes fräscht att handla sina kläder på Solo, nuförtin känns ju Solo ungefär lika fräscht som Odd Molly, men ja du fattar. Jag förstod inte bättre. Jag hoppas jag kan få förlåtelse för detta en dag. Och ännu viktigare - att jag kan förlåta mig själv.

Jag har gjort en marknadsundersökning i det tysta om vilka kläder män föredrar på kvinnor. Åtta av tio har till min förvåning då beskrivit den stil jag kallar jurist/bankpersonalstilen. Rosa skjorta, svart byxa typ. Jag HATAR den stilen. Seriöst, jag gör det. Man har gärna ett kort pärlhalsband till en sådan outfit också. Med äkta pärlor. Jag har också haft ett sånt på ett bröllop en gång, men kom igen, det var på skoj.

Flickorna och jag har analyserat resultatet av undersökningen. Essi trodde det hade med den fina flickan att göra, att man signalerar någon sorts oskuldsfullhet, Cari trodde det hade med status att göra, jag tror det mest det handlar om okunnighet. Detta är kläder som är lätta att förstå sig på, här är en byxa och en skjorta liksom, det är så män själva klätt sig i alla tider.

Oh well. Jag må vara dam men den sortens dam kommer jag då aldrig att bli. Tack jesus.

melankolisk väderleksrapport.

2008-04-10T11:08:00.003+02:00

Vi satt på den gröna bänken vid kanalen. Himlen som vanligt svagt ljusgrå, med små strimmor av ljus. Längre bort, vid Karlbergs slott, såg jag två stora moln. Orosmoln. Ett var helt mörkt och hade formen av en kontinent ( afrika?). Det andra var något ljusare, men inte mindre olycksbådande. Molnen närmade sig helt snabbt, men drog sedan bort, passerade över våra huvuden utan att vi märkte det.

Men så litet senare, när det mörknat och jag gick ensam till t-banan, var det som om de kom tillbaka. Moln av oro. Som om de ångrat sig och beslutat sig för att återvända till staden igen. Snöblandat regn innanför tunn kavaj, vått hår som droppade ned i ansikte, eyeliner som föll från ögonlock över kinder.

Dumma flicka, som trodde det var vår. Som trodde att det någonsin. Skulle kunna bli.

things we lost in the fire.

2008-04-09T11:24:00.010+02:00

Alltså. Benicio del Toro. Hur het är inte han?
*Dör*
*Dör men vaknar och skickar fanmejl utan foto*
*Svimmar när det blir besvarat med en ticket till LAX*
*Får hjärtstillestånd när vi gifter oss, där direkt på flygplatsen*
*Dansar utvecklingsstört på planet hem, gift*
*Föder ut ett barn (benicios, som blev till på en flygplatstoalett) med skitstort huvud mellan mina ben och tycker bara det är gött*

Ja, detta var bara fantasier på internetspråk, nu slår det mig att man skulle kunna skriva en hel roman så. Hade inte det var nydanande så säg?

Anyhow. Jag tog Cari med mig och åt amerikansk pizza och såg amerikansk film med Benicio d T. Som vi kallar honom som står honom nära. *Rodnar och viftar med armarna*.
Och den var underbar. Han var underbar. Han var knarkare. Förstås. Till och med när han tände av var han het. Heter det så, tända av? Jag kan inte knarkarspråk. (Än, peppar peppar.)

Filmen hade mitt favorittema: Två vrak finner varann. Älskar när vrak gör det. Är själv ett.
När en båt med rostigt skov möter en skeppsbruten blir den skeppsbrutne först väldigt glad. Snart märker han att båten har ett trasigt skov som tar in vatten.
Och sedan drunknar båda.

farmorsresan.

2008-04-08T13:47:00.008+02:00

Det finns tre saker min farmor tycker om. Bingo, Baileys och shopping. Hon älskar shopping, det finns ingen gång hon lever upp som när hon shoppar. Så vi tog färdtjänst till närmsta galleria och köpte tusen saker, jag köpte guldskor och farmor köpte en rosa chiffongtop med puffärm. När vi kom hem tog vi en svängom i våra nya kläder. Farmor såg ut som en liten ballerina i sin nya blus. En farmorsballerina.

Jag målade farmors naglar i rosa pärlemor. Jag hade andra färger med mig, rött och orange och vitt, men farmor föredrog rosa pärlemor.

Farmor berättade om när hennes första man dog, hon var bara tjugofem då. På den tiden var det kutym att man var svartklädd i ett helt år efter dödsfallet, man var tvungen att ha slöja också, under sorgeåret. Farmor avskyr svart. Hon bär aldrig svarta kläder. Det första hon gjorde när sorgeåret var över var att köpa sig en blommig klänning. Det var vår då.

Jag plockade tussilago åt farmor som jag satte i en äggkopp som en annan barnunge. Farmor envisades med att kalla mig Lilla hela tiden, fastän jag är så här stor nu gör hon det.

danskens gång.

2008-04-04T14:09:00.003+02:00

Det är något särskilt med danska kvinnors hållning. Tänk Suzanne Brøgger, tänk dronning Margrete, två danska, långa kvinnor med stolt hållning. Jag övar på den sortens hållning. Varje dag övar jag den mellan Götgatan och Gamla stan. Ibland tar jag en pølse på Medis. Då tänker jag; Här står jag i kö och har bra hållning. Sedan tänker jag; Nu äter jag en körv och har bra hållning. Sedan går jag hem med bra hållning. Nästa morgon vaknar jag med dålig hållning. Och så börjar det om.

it´s gonna be alright.

2008-04-03T12:03:00.003+02:00

Det började med att jag vaknade till I am sailing och grät, varför vet jag inte riktigt, men jag tror det hade något med Rod Stewart att göra. Något med att jag älskar honom. Det gör jag.

Och sedan, då var det sol och allt jag ville göra var att sitta på förortstorget och äta glass och att alla gubbar skulle skrika Maggie May efter mig. "Hej Maggie May, kom och sitt med oss!"
Det gjorde de inte.

Jag önskade att jag var ung, blond och lång, jag önskade att jag hade världens längsta spiror, jag önskade jag hade något som Rod skulle kunna tycka om. Som Alana. Men det har jag inte.

Jag vill inte prata om det. Mina väninnor vill prata om det hela tiden, god bless their hearts, men jag vill inte prata om det.

Ikväll är kvällen.

aprillo uno.

2008-04-01T20:18:00.002+02:00

Jag väcks av en telefon och hör en liten röst tillhörande en liten femårig flicka som heter Tudor säga;

- Vet du en sak?
- Nä, vadå?
- Att mormor och morfar har en katt nu. Den heter Siv.
-Jaså, ojdå, är den söt då?
-A.
- En unge eller?
-A. Eller. APRIL APRIL.

Den ungen har då en räv bakom varje öra.

twice.

2008-04-01T19:27:00.004+02:00

Min vän Cari ville se filmen Once så jag såg den. Once again. Jag hörde någon avfärda den som en charmig bagatell, men jag tycker allt den förtjänar bättre. Det är en jättefin film ju. Caris baby sparkade som en tok i moderlivet under filmen, jag fick känna. Jag frågade vem är du lilla människa, fast tyst, inom mig liksom. Jag kände att jag längtade efter den lilla människan. Sedan fick jag väldigt mycket lesbian couple-vibbar, så då tog jag bort handen.

Inte för att det är något fel med lesbian couples.

På lördagen såg jag Eva Dahlgrens majestätiska person, eventuellt var hon med Efva, jag hann inte kolla så noga för jag hade fullt upp med att titta på Eva. Och tänk, jag tyckte hon såg på mig också, typ lite extra länge men jag är osäker. Eventuellt var det för att jag hade torkat snor i ansiktet.

den sluge ormen.

2008-04-01T18:52:00.002+02:00

Nu ska jag berätta en story om låter som en skröna, men jag har hört från en meget säker källa, typ en präst. Såhär:

En ung kvinna levde med en boaorm i sitt hem. Hon älskade sin orm, hon älskade honom så mycket att hon lät honom sova bredvid henne i sängen var natt. Efter en tid började ormen bete sig märkligt, han slutade äta och låg raklång i sängen, utsträckt till sin fulla kroppslängd. Kvinnan tog ormen till vetrinären för att kontrollera vad som var fel. Efter att hon beskrivit ormens beteende sa vetrinären: Du måste avliva honom med en gång. Anledningen till att han sträcker ut sig är att han mäter hur lång du är, att han svälter sig beror på att han förbereder sig för sitt livs skrovmål. Du.

Fatta var hemskt, om han strypt henne och sen försökt äta opp'na, vilken spektakulär död va!
Cari har inte kunnat smälta denna historia, hon tycker det värsta är ormens svek, hur tjejen tyckte de var bästa vänner och sen ligger ormen bara där och smider lömska planer. Värsta backstabbern liksom.

hej våren.

2008-04-01T18:17:00.008+02:00

Allt är väldigt lyckligt när Slussen badar i ljus och människor sitter på bryggan i viken vid gamla stan och äter falafel och glass och inte vet jag, men trevligt ser det ut i alla fall, och jag tänker att det kanske inte är så dumt ändå, det här landet och den här staden. Man kanske ska leva i den ett tag till tänker man och sedan åker man till sitt jobb och äter glass på ett förortstorg med en pappaledig och hans son, och man tycker sonen är påfallande lik ens gamla man och man undrar hur det kan komma sig, har ens gamla man gått och blitt spermdonor på gamledar, inte vet jag tänker man och går och sätter sig i sitt kyrktorn igen, och man nyser lite men tänker pollen I embrace you, den här gången gör man det för man tänker att denna vår kommer bli så helt olik alla andra vårar man levat.

soulglow.

2008-03-27T15:07:00.003+01:00

En dag, det kan ha varit igår, då jag i vanlig ordning reste kollektivt, satt jag bredvid en jätteung man som doftade mycket gott. Hans hår, ifrån hans hår steg en ljuvlig doft mot mina borrar. Näs-borrar. Och jag ville luta mig inåt, lägga mitt stora huvud emot hans lilla axel, för att tydligare känna denna doft, så helt olik någon än vad jag tidigare känt. Som myrra blandat med godis och nåt...grapefruktliknande typ schweppes. Helt mindblowing doft och sedan hörde jag att spelade han Ken Ring i lurarna, också detta fann jag rörande.

Jag tror jag gått och blitt pedofil på äldre dar.

quotes.

2008-03-27T12:17:00.006+01:00

it is
oases of you
in a desert of me

Fint väl, jag hittade det på internjet. Skulle vara jättefint i en sång. På en telefonsvarare. I en sparsamt möblerad lägenhet på kungsholmen.

Jag går ibland och läser, benen går och ögona läser, igår läste de följande:
Kvinna är det vackraste svenska ord han känner
och jag skrattade, som jag skrattade, ett sånt därnt jultomteskratt du vet MO HA HA HA för det var ulf lundell som skrev det i tårpilen som jag just köpt på loppis för tre kronor och jag tänkte:
Ulf är det vackraste svenska ord jag känner.

den sorgsne trubaduren.

2008-03-25T19:44:00.006+01:00

Då återgår vi till japanen. Bildmässigt alltså, ej privatlivsmässigt. (Du ba' va, har erina haft en romans med barnbarnsbarnet till grundaren av yamaha , va, har han slitit ut hennes hjärta, va, har hon fött hans barn i bergen, va, har hon levt på mjölken från en bergsget, well kanske är det så, kanske vill jag bara underblåsa ett rykte på stan, mytologisera mig själv.)

På påsklovet - det var ett himla tjat om påsk - såg jag en lågbudgetfilm. Once. Jag såg den once och den hette så. Filmen handlade om en rödhårig gatumusikant och en tjeck som spelade in en demo. Det var en fin film. Jag tyckte det. Men. Den skulle hetat någonting annat. Något i stil med Den sorgsne trubaduren. Jag kommer ofta på bättre titlar till böcker och filmer än de befintliga, ge mig ett titelpåkommarjobb pronto, tack. Eller varför inte bara The demo, rätt och slätt.
Skoja. (Varning för att börja tänka på The commitments när du ser filmen som jag gjorde. Det pajade en del du vet Mustang Sally är ju det sugigaste stycke musik på en screen någonsin.)

Vad jag vill säga till er barn som fortfarande dejtar är att det var den perfekta dejtingfilmen. Inget sex, mycket music och starka underliggande emotions. Eller förresten, jag tycker inte man ska gå på bio då. Jag tycker man ska göra nåt skoj, typ gå på hockey, äta körv från två ändar och stjäla en kyss i pausen. Såna saker. Alternativt klassisk konsert, men det är hardcore, mer för oss gamlingar i päls.

kyss!

pannlob.

2008-03-25T19:15:00.005+01:00

Är Martina Lowden den nya tidens Kristina Lugn? Jag undrar. Hon har goda chanser att bli det, är min känsla. Hon har samma kufiska framtoning som Kristina. Tyvärr har jag inte läst hennes bok, jag har stått och hållt i den, den är väldigt fin, men så väldigt dyr och jag kunde ju inte veta om den var värd det innan jag läst den. Men jag har hört henne i P1 och jag har läst alla intervjuer så nu vet jag allt om henne. Förutom om hon är en bra författare.

Den lilla bagatellen.

Allt jag kan säga så här långt är att jag beundrar Martina Lowdens ögonbryn. Och vältalighet, jag har fått intrycket av att hon har hjärna. Älskar hjärna. Vill äta den.

stockholm, snart.

2008-03-25T18:54:00.006+01:00

Och vi ska sitta på bänkar som gubbar och skrävla och skryta, och träden i kungsan ska blända oss i rosa, och vi ska glömma allt det här, hela vintern ska vi glömma, och det ska vara som om den inte funnits, som om vi sovit oss igenom allt det kalla och vaknat igen när allt var över och vi var varma.

I love you forever I love you until dawn

2008-03-25T18:29:00.005+01:00

En sak till apråpå Marit B.
Jag tycker hon verkar ha ett så wonderbart liv med sin kille i NY. Och så umgås hon ju säkert med Nina Persson, naturligtvis gör hon ju det, har jag tänkt när jag tänkt på henne.
Och så ser man klippet (nedan) med sången och då körar Nina och man tycker det verkar vara urhärligt att vara Nina & Marit. Men en grej. Ninas man Nathan, vad är det med honom? Matchar han verkligen henne? Ska fråga Matt, han var på deras bröllop. Enda rapporten jag fick från det var att de var lätta att fota och att Efva & Eva var där. Sedan nada. Nu undrar jag om det är lämpligt att skriva en sådan här lättsinnig text om sångerskor intill detta starka work of art.

Nä.
Ej okej.

möt mig vid piren.

2008-03-25T14:56:00.012+01:00

Under ledigheten har jag lyssnat på svenska tjejer.
De här exempelvis:

britta persson

karin ström

marit bergman

Alla var bra. Jag är inte superförtjust i Marit Bergman men jag kan inte släppa den aukustiska versionen av Out on the piers. Jag tänker på gymnasietiden när två

lovebirds jag kände hade haft en fnurra på tråden, det hade varit slut ett tag men så sa killen;
Möt mig på piren klockan sju om du älskar mig ännu.
När han kom till piren stod hon där, allra längst ut på den vita piren.
Och han sprang.

you the living.

2008-03-25T13:00:00.008+01:00

Påsken? Jo bra, tackar som frågar. På mornarna kyrka, om kvällarna bjudningar, älskar bjudningar, skulle själv vilja vara en. Tiden däremellan jättetråkigt. Särskilt frukosten var tråkig, jag glömde handla och fick äta glasspinne till frukost och så. Jag ringde min familj hela tiden och hade ont i magen över en ensam farmor i Linköping. Sen var det tråkigt när jag kom hem från bjudningarna också och inte ville sova. Jag vill aldrig vara i Stockholm på påsk mera.

Det är lunchtid, jag måste skriva jättefort så att jag hinner äta samtidigt. Wrap, jag äter spenatwrap nu wow liveblogg.

Jag fick regelbundna väderleksrapporter från Marbella. De gjorde mig lite sorgsen. Om jag inte vetat spanienvädret hade jag känt mig ännu mera sorgsen.

vädergud.

2008-03-25T12:04:00.007+01:00

Kan någon hindra mig från att köpa fler blommiga klänningar, det hela börjar gå överstyr. Bara de senaste veckorna har jag köpt sex stycken. Det snöar ute. Det finns ingen logik.

Hindra mig, säger jag till min förmyndare. Men förmyndaren bara ler och säger att om jag blir glad av blommiga klänningar ska jag köpa blommiga klänningar. Jag hade önskat att förmyndaren var annorlunda, mer som en pappa, mer sträng. Som rynkar ögonbrynen när han får se shoppingpåsar och frågar; var det där verkligen nödvändigt?

Blir det en regnig sommar och jag inte får använda mina klänningar kommer jag skjuta mig själv. Rakt i hjärtat.

Jag ber till väderguden om mercy, inte till den vanlige guden, utan till lord of the weather. Han lystrar inte till bondens bön så ofta, men ibland kan han lystra till flickors fåfänga längtan efter blommiga klänningar.

den långa fredan.

2008-03-25T11:35:00.005+01:00

förlåt, jag vet att påsken är över, och ännu mer då julen, eftersom den endast varar fram till påska som alla vet. jag måste ändå få ha kvar jesus lite till. en dag eller så. eller fyrtio.

jag minns när jag var liten och tyckte långa fredan var den längsta dagen på hela året. ibland var vi hos min stränga mormor i ljungby på långfredan. där fick man inte göra just någonting.
jag tyckte min mormor verkade så väldigt gammal. jag brukade gissa på hundra år eller så.
mormor tyckte om att vila. när hon skulle vila på dagen var man tvungen att gå ut. fast man inte ville.

när vi skulle åka till mormor brukade jag sätta på mig gammaldags kläder. typ förkläde och kjol och sådant. sedan brukade jag försöka leka gammaldags lekar på hennes innergård så att hon skulle bli glad och minnas sin barndom. jag hoppade hage och kastade med en liten boll. det var sådant jag föreställde mig att man gjorde förr i tiden.

jag var ett sådant underligt barn. och det är som att det aldrig riktigt gick över. underligheten.

judas iskariot.

2008-03-20T20:42:00.004+01:00

Jag tycker synd om Judas, när man googlar honom får man upp Judas Priest jättetidigt, det får en att tro att att Judas Iskariot var av underordnad betydelse rent historiskt och att Judas Priest är jätteviktiga.
Är dom junte.

Och Judas förrådde Jesus Christ, gav honom judaskyssen för ynka trettio silverpengar, sprang ut i natten, ångrade sig, kastade sina silverpengar på åkern och hängde sig.

Det är så otroligt sorgligt, hans öde, kanske det näst sorgligaste i hela bibeln tänker jag.

natten.

2008-03-20T13:36:00.005+01:00

Lystrar till Johannespassionen för att komma i den rätta gammaldags, dystra påskstämningen. Det är svårt. Är så lättjefull, var är mitt svårmod när jag behövert? Har bara vart gla hela skära torsdan, lyssnat på norsk jazz och så. Sen kom father Alberto och sa att han gilla den norska jazzen och ville jag skulle bränna av. Jag ba whut, det är olagligt. Skämmes! Så nu ska jag köpa den norska jazzen åt honom för mina egna silverpenningar så han får stå med skägget i brevlådan och skämmas.

nåd.

2008-03-20T12:56:00.002+01:00

Så faller snö. Igen. Och våren gick i moln. Igen.
Och jag tänker på alla mina beloved som åker bil, snälle Gud låt ingen dö. Ever. Dom där barna som var i tidningen, du vet dom som var ett och tre år och som dog. Någon satte en kniv i dom och i deras mamma. Jag kan inte läsa om det. När det kommer på teven byter jag kanal. Jag står inte ut med tanken på barn som dör, vill bara storgråta när jag tänker på dessa små, någon som öppnar dörren till deras rum, en skugga på väggen. Skenet från den lilla nattlampan i fönstret. Jag hoppas att dom sov, snälle Gud säg att dom sov, säg att dom aldrig såg ondskans ansikte. Säg att det kom två små änglar och hämtade dom direkt och att dom inte vaknade förrän dom var i himlen. Säg att det var så snälle Gud.

dagarna.

2008-03-20T10:43:00.004+01:00

Vakna av varmt hår på kudden, solljus i ögona, upp med dig klockan är åtta! Äta glasspinne till frukost, dansa i byxa till monika z & astrid gilberto, sjunga nu är det sommar i tusen år! Ta på röd kappa med pälskrage, le mot alla med resväska på t-centralen, unna dem härliga resor och kärleksäventyr över påsk. Sen. Bli missunnsam. Vill också resa bort, vill också se Paris i vårblom, vill också också dansa som om det inte fanns någon morgondag. Vill.

Istället blir jag kvar här som ett annat betongbarn som inte fick åka på kollo. Men det kan väl vara fint det också, gå i kyrka, äta långfredamidda hos alberto med fru och popstjärnebarn, gå på påskaftonmidda med fransmän ah oui, gå på knytkalas med kärnfamiljer, gå långpromenad med gammal, tänka jesus kristus, dö, uppstå. Jag blir kvar.

stilla.

2008-03-19T16:21:00.002+01:00

Nu är stilla veckan. Men jag har svårt att stilla mitt oroliga hjärta. Det bara slår och slår i mig, på nätterna slår det jättehårt. Bankar, jag vet inte vem eller vad som bankar på det.
Jag försöker tänka på dig, men staden låter så mycket utanför, det går inte. Så jag går upp och brer några smörgåsar och ser på teve, nätterna igenom gör jag det. Och jag undrar om krigarprinsessan Xena verkligen är ett bra program, jag har börjat tycka det men jag tror inte att vanliga människor med tysta hjärtan tycker det.

ögon.

2008-03-19T15:54:00.002+01:00

Nu måste jag tyvärr frångå min japanska bildkonstnär till förmån för Jesus Christ Superstar. Det är ju påsk för bövelen. Är det något fult förresten - bövelen? Isåfall passar det sig inte att skriva.
googlar ....................... JA det är det! Det är en eufemisering för djävlen. Please forgive me, I know not what I do. Precis som Bryan Adams inte visste vad han gjorde när han skrev den sången. Förlåt honom även sweet jesus för den här textraden; When you can see your unborn children in her eyes, you know you really love a woman. Han visste inte vad han gjorde när han skrev den heller. Jag har aldrig sett några ofödda barn i någons ögon. Har bara sett det vanliga; du vet, blinda fläcken, gula fläcken, ljugarfläcken. Såna saker. Inga barn där, inga alls. Olika täthet av ögonfransar bara, och lite sprängda blodkärl i några. Inget mer. Men Gud vet att jag försökte.

in through the outdoor.

2008-03-18T14:03:00.004+01:00

Jättelängesen hon hade så roligt som hon hade på helgen. Och då har hon ändå haft roligt väldigt länge nu. Typ i två år. Oh well. Orkar inte säga. Men på fredan var hon hemma alldeles ensammen och övade en ny sorts dans, gitarrdansen som hon kallarn. Man kunde bara dansa den till Led Zeppelin, och som hon dansade sen då, hon vart själv förvånad.

Lördan kan another hon berätta om. Det var synd att inte denna var med, hon var sjuk. På söndan träffa jag den där lite, fast bara pyttelite. Och på måndan träffa jag denna häras fru. Dom har en lovely unge, verkligen lovely, man vill äta honom, tio kilos babystek bara sådär. Om man inte har en baby att slakta till påsk - vad ska man äta då? Pls säg inte det julbordsaktiga med sill och skit, hatar sån crap. Får la bjuda på ägg, tror bestämt jag har ägglossning just nu så det kan ju passa bra.

var inte ledsen.

2008-03-13T10:48:00.003+01:00

Det är snart vår, man kan känna den om man anstränger sig lite, om man försöker tillräckligt hårt känner man den. Du måste bara se bortom regnet.

grow old.

2008-03-12T16:13:00.008+01:00

Jag läser jättemånga böcker nu, högt och lågt och lite holy. Det är alberto som ger mig holy books. När jag läst ut en får jag en ny. Som små läxor kan man säga.
Jag kom över några verkligt fina världsliga böcker på myrorna, däribland en bok som hette John & Yoko, om John Lennon och Yoko Ono. Skitfin och den fick mig att tänka på en sak. Jag såg Yoko på teve häromdan, hon berättade om dagen då John blev skjuten, de hade just blivit fotade av Annie Leibovitz för omslaget till Rolling Stone, den spektakulära omslagsbilden då John ligger naken bredvid en påklädd Yoko du vet. Fyra timmar senare blev han skjuten och nu 30 år senare, kunde hon fortfarande inte återberätta det utan att gråta helt hjärtskärande. Det är så synd att de aldrig fick bli gamla tillsammans, samtidigt vet man inte om de hade orkat hålla fast. Det är inte alltid man gör det. Men jag älskar den här lilla fina textraden "god bless our love" det är så gulligt.

Btw - från en japan till en annan - alla bilder här är gjorda av Kitasato Ryoko. Ester tyckte det verkade trevligt att nämna det.

läsvärt.

2008-03-12T11:55:00.005+01:00

Var var jag? Jo, hemma. Och jag satte upp blommiga gardiner, storblommiga, något som Laura Ashley verkligen kunnat gå igång på. Och jag fick tyg över så jag jag gjorde en klänning också, fatta roligt, när någon kommer hem och så står jag där i min klänning som så totalt matchar gardinerna. Om jag står intill gardinen ser man bara feja och vader. Skulle kunna bli en sån skurk som står och gömmer sig bakom gardinen, fast istället skulle jag stå framför gardinen och lura, och ändå inte synas. Vem jag skulle gömma mig för är oklart.

Vad mer då? Jo, mina lökar hade växt över natten, det var verkligen konstigt.

marie-louise.

2008-03-06T20:00:00.005+01:00

Marie-Louise Ekman, min näst bästa kvinna i kulturen (efter Kristina Lungan, of course) blir ju ny chef för Dramaten som bekant. Det finns hopp! Jag tycker hon är så cool alltså, en gång mötte jag henne & Gösta Ekman i Humlan, Marie-Louise hade ett förunderligt hår, just ett sådant typ hår jag är så svag för. Färgen, det honungsfärgade, så fint i solljus. Hon är så snygg i sina glasögon också, no compromises liksom, hon har alltid haft dem. Och hon är 63! Hallå, hur goodlooking får man vara? Jag tror Marielouise & Gösta kan vara de enda kulturpersonerna med stjärnstatus i hela Sverige. Vilka annars? Lena Endre & Richard Hobert? Helena Bergström, eller förlåt Angel, och Colin Nutley? Don´t think so. Marie-Louise & Gösta har dessutom något så sällsynt som integritet, typ som Woody & Mia back in the days.

Konstnärspar alltså, det är något extra gött över deras förhållanden. Jag tror de når en högre level av love genom sin kreativitet och sina känsliga själar som förenas i konsten och bla, bla bla orkar inte skriva mer, tänk på att jag är gammel och har skrevet här i flera år, jag kan inte alltid leverera, så är det ba.

baby we´ll be fine.

2008-03-06T16:28:00.009+01:00

Åh, livet. Så gött. Och så ogött samtidigt. Så mycket varda. Så lite dans. Men däremellan, små fina stunder. Sen lite gråt. Och lite dans igen. Sådär håller det på.

Idag hade vi en fin stund i livet. Det var vid vattentornet. Jag åt falafel på en bänk med en ung latin lover. Enrique. Som i Inglesias. Fast nordisk. Sedan kom Julio, som i fader Alberto, och satte sig på bänken bakom. Sol i ögon, rödlök på kappan, och visst var det nästan lite varmt en stund? Jag tyckte det. Sedan började jag frysa och då gick vi.

symptom.

2008-03-06T13:44:00.005+01:00

På senare tid har jag uppvisat en rad symptom som jag nu, i egenskap av barfotaläkare, ställt diagnos på och försöker bota. Heal myself såattsäja.

Symptom: En slags konstant övernaturlig trötthet, yrsel och huvevärk. Hb runt hundra.
Diagnos: Blodbrist
Åtgärd & behandling: Blodpudding & palt every day, röda kläder, röd kärlek.

Symptom: Glömmer allt och alla hela tiden, glömmer mig själv, hittar mig gåendes helt förvirrad i underliga delar av stan. Får attacker av blodtrycksfall som kan misstas för hjärtattack.
Diagnos: Vaskulär demens. (o no lord, don´t let it be)
Behandling: Äta blodförtunnande, treo morron medda kväll. Skriva listor, köpa boken Memo av Oddbjørn By (norrman eller? vad vet dom?). Se filmen Memento i avskräckande syfte.

Börjar dessutom misstänka att jag är bipolär, min melankoli vet inga gränser och inte min mani heller, skrattar rakt ut i luften i t-banan när jag sitter själv, känns onormalt. Åtgärd vet jag inte. Men förra våren, eller om det var förrförra, under en slightly manisk period dansade jag varje dag till dennadära. Det hjälpte.

pretty fly for a white guy.

2008-03-05T18:33:00.004+01:00

Vad gör jag? Jo, lystrar till dettahära. Det gör mig lite pigg. För jag är trött. Det är Kapten Morgans fel. Han är en ond kapten. Vi träfftes häromdan och jag har fortfarande något som liknar en blåtira runt vänstra ögat, en stor svullnad fast utan det blåa, som att huden ovanför ögonlocket hänger ner över ögat - alltså - det är inte snyggt. Kolla gitarristen i klippet, den vite, han dansar till tonerna av en helt annan rytm. Gillart.

där natten har dagarnas glans.

2008-03-05T11:50:00.002+01:00

Och jag stryker från pannan min sömn
i en värld som har vaknat just nu,
och hur vintrarna var har jag glömt
i en sommar som aldrig tar slut

Det är så det känns. Är mycket inne på psalmer just nu. För den som är obekant med psalmens värld kan jag bara säga att det finns en hel skatt av ord där, av poesi och fina toner.

Jag älskar hur staden luktar på morgonen. Hur den luktade idag. När luften är frisk och klar och man kan ana sig till en svag doft av avgaser. Senare under dagen blir den starkare. Älskar stadens doft om somrarna. Doften av varm asfalt och avgaser. Ibland av regn. Våt asfalt. Det är så himla gött.

djupt i mitt hjärta prägla din bild.

2008-03-04T15:16:00.004+01:00

Söndan är min bästa dag. Gud gjorde den dagen för att mänskorna ska få vila sig. Och gå på museum. Så det gör jag. I söndags var jag med Rocky och min guddotterunge Astrid ett och ett halvt, och kollade Toulouse-Lautrec på Nationalmuseum. Astrid var urlycklig och glad och skrek mitt namn, det var första gången hon kom på att säga ett namn utöver mamapapamama. Hon lullade runt mellan vuxna museében som ett euforiskt litet fyllo, häremingud så underbar den ungen är.

Tidigare den dagen var jag i kyrkan och sjöng min favoritpsalm. Sedan lunch med fina Ester på Dansmuséet, på kvällen taizégudstjänst. Någon spelade ett så vackert stycke på pianot, något klassiskt, jag såg på dem omkring mig och tyckte det var så fint hur vi alla satt där i vår storslagenhet och litenhet, med våra ärr och vår längtan. Det rörde mig.

bliv kvar hos mig.

2008-03-03T10:46:00.008+01:00

Jag åkte till ändstationen på blå linje. Sedan satt jag vid kajen utanför Grand hotel och tittade på båtarna. Jag längtade efter vatten. Christine Falkenland skrev så fint om sin längtan till havet. När måsarna skriade längtade hon till hav och till sin mamma. Kanske var det därför jag satt där. Av längtan till mamma.

Det regnade på mig. Här regnar det hela tiden. Det bekommer mig inte.

Jag hade Sylvia Plaths dagböcker i knät. Fader Alberto tycker att jag läser för många böcker av trasiga kvinnor. Han har inte sagt det rakt ut, men jag märker att han blir tyst när jag berättar om dem. Ibland sticker han till mig små böcker om kvinnliga helgon.

dina händer är fulla av blommor.

2008-02-29T13:45:00.003+01:00

O freitag, roligt! Dinner and a movie ikväll, mitt bästa nöje. Minst en gång i veckan går jag på dinner & a movie, jag älskart. Skulle iofs gärna suttit på en ballekong i Barca som i lona hela helgen och bara sjungt mina hymner och ätit mina tapas och kramat mina papas. Men, men. Det går la lika bra med Stacken.
Pingpong-kingen alltså, sicken film, sicken kille. Det var min bästa film på år och dar, jag kände mig helt känslomässigt störd efteråt, ville bara gå hem och gråta lite och kanske skratta också inte vet jag. Men fin var den.

the last time I saw richard.

2008-02-28T14:34:00.005+01:00

Jag ser ut genom mitt lilla vindsfönster i kyrktornet nu, där är ett flygplan som ser ut som en raket, rätt opp går det. Det är tråkigt här, alla har gått hem. Utom två drönare, men dom jobbar inte här. Dom jobbar ingenstans. Det gör inte drönare. Så vad vill jag säga med denna rubrik, tja vad sägs om inget, ingenting alls faktiskt. Det är en låt av Joni Mitchell, den är inte särskilt bra. Och Richard, så heter min svåger. Sista gången jag såg honom var väl vid jul eller så. Han är en bra svåger.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ vad jag är uttråkad. Snälle gud låt mig få gå hem. I en kyrka är Gud ens chef, endast han kan säga när man får gå hem. Ibland får man gissa sig till tiden.

I förrgår målade jag ett glas till min nya servis. Servisen Röven. Jag gjorde små blå ankare på glaset. Underbart vackert. Har glömt öva gitarr och har helt tappat, men kommer dra några sköna riff i helgen med janne schaffer.

Nu ska jag ringa farmot Edit.
Nu gör jag det.
Hon svarar inte. Är la på bingo kan man tro. Anna ringer jag varje dag men farmor Edit ringer jag endast varannan månad. Och när jag ringer spelar hon bingo. Känner skuld, snälle gud låt henne inte dö.

Känner att jag vill gå på bokrean lite nu. Sen ska jag gå med Cari i sofo och kanske köpa klänning. Denna dagbok har blivit väl socialrealistisk på sistone, tycker du inte? Jag kan tycka det. Skulle jag skrevet en låt i detta nu skulle den hetat Vardagsblues. Sen skulle jag sålt den så att den blev spår tre på tomas a whis/pluras/mauros/peter le marc/samuel frölers nästa album.

Okej, nu går jag hem och skjuter mig i benet så det händer nåt. Adios Dios.

le rouge.

2008-02-28T13:32:00.005+01:00

De träfftes på trappan till Dramaten, det var en kulturbärare och en yngling. Kulturbäraren var något tidig vilket var ovanligt för henne, hon hade för vana att springa sig genom livet.
De sågo Tjechovs Måsen. Kulturbäraren satt som förtrollad, förstoppad i sin stol medan hon till sin fasa såg i ögonvrån att Yngligen blundade lite nu och då. Ja, se ungdomen. (writers note:Marie Göranzon var helt wonderbra, pondus, komisk timing, karizzma, det var så jag ville krypa in i hennes livmoder och låta mig födas om igen alltså. Anita Wall var också ett enda stort geni medan Janne Malmsjö kändes något trött. Men bra regi, bra uppsättning, fin scenografi och härligt ljus -älskar ljus -Love b har lärt mig allt om vikten av bra ljus.)

Sedan gingo de tu till den röda restaurangen i Gamla stan. Kulturbäraren älskar Gamla stan, ety det gör kulturbärare. Hon försökte lära Ynglingen livet, försökte förmå honom att skydda sitt unga hjärta. Inom sig visste hon att det var lönlöst. Strax därpå skulle han glömma allt hon sagt och gå hem och sälja det till högstbjudande på blocket, ety det hör ungdomen till.

hjärtattack.

2008-02-27T15:08:00.003+01:00

Som ett tryck över bröstet, rent fysiskt alltså, inget jag bara inbilla mig utan på riktigt, trodde bannemej att min sista stund var kommen, sista potatisen satt. Sen gick det över efter lunch - kan hjärtattack botas med lunch? Undrar hur det känns när hjärtat blir attackerat på riktigt, av vadå liksom? Kanske vet jag det redan, kanske vet vi alla och kanske vore det sorgligt att inte veta. Jag vet inte. Allafall så dog jag inte.

you say potato I say potato

2008-02-27T14:14:00.006+01:00

Och igår. Då hade jag en klänning som förde tankarna till potatis, eller snarare en säck med potatis. Och det regnade på skeppsbron, jag sprang, och sen fick jag ett skamligt förslag som jag tackade ja till. Förstås. Så jag kom dit som en potatissäck, inte sötpotatis utan mer Bintje kanske. Det var skoj där och vi sjöng allihopa och jag frågade, som alltid, Love B om hans mamma. Hur hon mådde, vad hon gjorde, vad hon arbetade med för sorts väv just nu. När jag fått svar på det gick jag hem och åt lite potatis.

komma hem.

2008-02-26T20:45:00.004+01:00

Så jag ringde och jag sjöng på telefonsvararn så som jag brukar men denna gången hade jag valt sång jättenoga först, och jag gjorde om orden så att det skulle passa, men om det gjorde någon skillnad har jag ingen aning om.
Och sen, efter det, stod jag och väntade på denna dära, det var vid Skanstull, och det blåste jättekallt den dagen, fastän det var sol frös man. Under tiden jag stod där passerade kompisars gamla pojkvänner, två stycken såg jag och båda drog barnvagnar och en hade visst en matkasse också. Och jag sa inte hej och dom sa inte hej men vi visste att vi kände varann fast i en annan tid.

Jo.

till betseda.

2008-02-26T19:55:00.004+01:00

Vi var i ett jättestort hus över helgen, det fanns hästar och vatten utanför. Det var jag och mina flickor i damförbundet. Det tog inte alls lång tid att åka dit, man kunde tro det först, men det gjorde det inte. Och en var helt nygravid, typ just befruktad, och alla ba iiii och en var nyförälskad i någon som verkade vara kapten von Trapp fast utan barna efter att han har lightened up efter halva filmen du vet. Alltså han hade ett hus vid Zürisee (schweizertyska för Zürichsjön, jag är så flott) very very Von Trapp fast den riktige Von Trapp bodde i Österrike men det är ju samma alper och skit. Och alla babblade i mun på varann och var väldigt härliga samt lagade väldigt härlig mat och bryggde underbar dryck. Och när folk ringde hem till sina ungar och sa godnatt på kvällen kände jag mig lite rörd över att livet är så himla fint ändå.

happy thoughts.

2008-02-26T19:16:00.006+01:00

Rött i bralla, fula tankar om tyskar i t-bana. Gå hem, tvätta feja, slå med handflator på kinder fast lite för hårt, gå ut. Gå bananas, köpa gla blus i gla färg, tänka en gla tanke. Och en ful, varför tror svenska designers att mänskor bara vill ha svarta kläder, svarta kläder är för människor with no soul typ Claesson Koivisto Rune.

Hatar hatar hatar det röda, dear lord tag allt mitt östrogen samt progesteron från mig pronto och ge det till någon lite för gammal som längtar att ge liv. Jag behövert inte.