fredag, oktober 14, 2005

Because I´m bad

Jag är så dålig. När folk ringer mig säger jag; Jag ringer dig och sen ringer jag aldrig. När mina kompisars barn fyller ett år glömmer jag av det, trots att jag alltid varit en jättebra födelsedagsuppvaktare. För kompisarna är barnens ettårsdag den viktigaste dagen på året. Det vet jag ju. Men ändå.

Min mamma ringer och undrar lite försynt om hon och pappa kan komma och hälsa på vid advent. Hon föreslår en julkonsert vi kan gå på.
Jag gillar inte julkonserter så mycket, säger jag. Men ni kan ju gå.
Jo, säger hon och låter besviken. Jag får skuldkänslor men säger inget mer för jag orkar inte. Jag orkar ingenting.

Pepito går runt i lägenheten och städar, diskar och tvättar. Jag sitter i soffan och ser på.

Jag är ett apatiskt vuxenbarn. Jag är så dålig.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Intressant. Jämfört med de flesta människor jag känner är du mycket god. För att inte tala om jämfört med mig. Kan det bero på relativitetsteorin?

15 oktober, 2005 00:20  
Anonymous Anonym said...

Efter en månads ökenvandring kommer höstens visdomsord som en räddande ängel.

Den där Pepito verkar va´ en riktig dröm

15 oktober, 2005 10:24  

Skicka en kommentar

<< Home