Med ögon känsliga för grönt

Hittade en diktsamling från gymnasiet. Vår lärare, som jag älskade, gjorde en liten bok av klassens dikter. Det borde han inte ha gjort. Det fanns jättefina dikter i den, små hjärtskärande, som den Martin skrev om flickan som svek honom och vars hjärta han ville slita ut. Och så fanns min. Tre sidor lång. Om en fabrik. Som producerade dockor. Oh God.

En kväll spelade svenskaläraren med sitt band på ett ställe i stan. Eftersom vi inte var lovliga fick vi smita in via bakgården. Han sjöng om en brunögd flicka. Jag var säker på att han sjöng till mig. Tills han sa att det handlade om hans fru. Han var väldigt kär i sin fru.

Han flyttade till Stockholm och började jobba med reklam. Jag träffade honom på stan. Han mindes inte mitt namn.