gömme.

Jag går på min sibyllegata. Har min tunna klänning. Och nya, blanka skor. Jag ska på fest. Vems vet jag knappt. Den är på andra sidan stan. Jag är obekväm i min tunna klänning. Och nya, blanka skor.

Hon som går är inte jag.

Hon är ett ansikte med för mycket läppstift. Hon är någon i en illa sittande klänning. Ett spöke i skor så blanka att man spegla sig i dem. Jag vill smeta ut läppstiftet i hennes ansikte, vill färga henne röd.

Alla ansikten hon gömmer sig bakom, fasader hon bär. Som rustningar bär hon dem, önskandes att de ska rämna. Och när de gjort det, att jag finns kvar då, gåendes på min sibyllegata med stolt gång.