land i sikte
Jag jobbar i kyrktornet. Jag är helt ensammen. Igår var fader Alberto här, han var klädd i minishorts. Det var spännande.Ibland drabbas jag av insikten om alltings totala meningslöshet, typ nu. Jag brukar äta något då. Pastasallad exempelvis. Det är meningsfullt.
Jag har planer. Inte långt framskridna, men ändå, planer. Det är helt olikt mig, ety jag lever i nuet, fångar dagen, är lövet för vinden. Igår tappade jag min plånbok, jag barfotabarn i livet. Det var mitt i natten och jag kunde inte ta mig nånstans. Så jag fick gå. Ibland känner jag mig trött, utled på det här ungdomslivet jag lever. Idag hittade jag plånboken igen, det var skoj. Och nu, nu har jag planer.
3 Comments:
Du är tillbaka. Då är jag lugn. Bra. Fader Alberto behöver dock en dress-code värdig kyrkan.Hälsar ateisten.
Jag tror du har rätt. Dock har han hysade spiror, inga rasben som min kollega Maggan sa, men fina för att vara man.
Vad är en dresscode värdig kyrkan? Hur klär man sig då? Själv gillar jag ju att klä mig amish just nu. Det är värdigt.
Jag tänker Bing Crosby i någon gammal film. Svarta prydliga långbyxor i äkta gabardin, sommarskjortan för prällar i ljusgrått med vita kragen och blanka, svarta skor (obs, ej Ecco). Dresscode för en pater. För damer duger evad som helst, ty vi är alltid värdiga, trots allt.
Skicka en kommentar
<< Home