måndag, juni 02, 2008

this is the end of our acquaintance


Det går inte att koncentrera sig när det är högtryck, inte tänka, inte sova, inte gråta. Det är jättebra. Jag tvingar mig själv att vara vaken hela nätterna. Det är så himla fint att det aldrig blir mörkt. Jag vill spara det. Ljuset. Och jag lyssnar på soul, värsta sorten sweet baby jesus, det har inte hänt sen jag var femton och hormonstinn. Häromdan, när jag simmade i viken vid höll jag på svimma för det var så vackert. På morgonen badade jag med hon som gav mig livet och vi skrattade så vi höll på att sjunka. Det blev bara bubblor på vattenytan kvar.

Det är jättemånga dagar av sommaren kvar. Jag vet inte vad jag ska fylla dom med. Barcelona kanske.

A ja. Ikväll ska jag dansa på taket. Det blir bra.