säg att det blir bra.

Jag var i Markuskyrkan. Där tände jag två ljus, ett för henne och ett för den lilla. Det var på hennes bröllopsdag. Och tårarna mina strömmade nedför kinderna när kyrkokören sjöng. Om tåredalen. Där bor vi nu.

Rocky sjöng finast av alla. Så har det alltid varit, i alla körer vi någonsin varit med i sedan barnaåren. Hon är den klarast lysande stjärnan på alla himlar. Och jordar.

Jag anklagar inte Gud, varför skulle jag. Men jag önskar att han gav sig till känna i annat än trädens viskningar och måsarnas klagosång. Kanske vill han vänta.