what time is love?

Okej okej.

Eldar tänds i vår stad varje kväll, jag ser dem från mitt fönster, ser dem flamma upp och ser dem brinna ut. Jag vadar i aska längs med hela min gata, den räcker mig till knäna. Det är inte förrän jag kommer till nerförsbacken mot Slussen jag börjar ana asfalt under mina fötter. Och det är inte som att jag kommit till vägs ände då, verkligen inte, men jag är bara trött. Så trött.

När Love is a battlefield spelas på radio i taxin vill jag bara grina, för det är precis som i den där filmscenen, men jag är väl inte dum heller, ingen patetisk flickunge som inte visste bättre, nej inte jag. Kör mig till Götgatan tack, och visst, ta den långa vägen du jag bryr mig inte, det går ändå inte att komma fram där för all aska. Kör mig bara hem är du snäll.