l'amour s'en va
Ja, vad ska jag säga? Det är så otroligt fint i staden tidigt om mornarna, och om kvällarna i den blå timmen, vemodet som sänker sig helt sakta innan mörkret. Ingen tid för tveksamhet, ingen tid för sömn när hela staden ropar våra namn.Jag låg i gräset i Vasaparken en stund igår, det var en kort stund eftersom jag väntade på något. Bättre tider kanske. Under den stunden lyssnade jag på Francoise som sjöng Leonard Cohen på franska, så pretto och wonderful, och jag såg småfåglar i trädkronorna, löven har ännu inte slagit ut så man såg dem tydligt. Jag önskade jag visste fåglarnas namn. Jag funderade på hur fåglar föder barn. Det tog mig en hel minut att komma på att de värper ägg. Det kändes inte bra.
Jag skulle vilja vara en fågel. Men jag är mer av en häst. Svårtyglad. Jag måste få springa fri men sedan komma hem till ägarn korta stunder och få hö och vatten. Detta var sannolikt den sämsta metafor jag någonsin skrivit *skäms och stampar med hoven i stallgolvet*.
18 Comments:
Nerrå, en finfin metafor. Texten om barnafödande var också bra - men av respekt för cari (vem det nu är men som jag gissar är gravid) undvek jag att kommentera om mina personliga erfarenheter av grossess och framfödande.Sved, skall jag säga, att inte få meddela världen sanningen om livets mening.
Eva! Berätta allt om när du födde din dotter! Pronto! Jag är jätteintresserad av denna typ av information, jag tror att alla människor är det innerst inne. Det är ju så himla sjukt hela grejen med födandet, man måste kan höra tusen stories för att förstå.
Har du sett barnmorskorna? Det är ett jävulskt program I´m telling you.
eron
vasaparken... sommar o sol. kan inte bli så mycket bättre... i sommar får vi sitta o ta en glass o picka som småfåglar på alla som går förbi... kvittra lite o flyga snabbt därifrån innan nån upptäcker oss.
/Morkullan
I Vasaparken i Göteborg ligger universitetets administrativa huvudbyggnad. När siste universitetsadministratören låst porten och gått hem klockan sex intas den breda stentrappan av ungdom med pizzakartonger och fyllebultar med ölburkar. De sitter där tills kvällssolen gått ner beskyddade av två stora granitlejon. Därefter kommer gråsparvar och börjar picka pizzasmulor, men de blir genast bortkörda av skränande trutar som river och sliter i kartongerna. Trutar är inte så smarta. Om en trut hittar en stor kant från en Cappriciosa äter han inte tyst upp den utan börjar skrika och ropa så massor med andra trutar kommer dit och vill ha. Det får dom inte och så blir det slagsmål. Som tur är börjar renhållningen arbeta klockan sju på mornarna. Annars hade universitetsadministratörerna fått sparka sig igenom skräp och trutbajs för att kunna komma fram och låsa upp porten till en ny arbetsdag.
/Filosofen
Jag tycker du sammanfattar det perfekt under punkt a)och vill bara tillägga: slabb, blod och avslag (jag ger dig den titeln till din nästa bok som förslagsvis kan handla om kyrktornsarbetet i kombo med Jesus och kärlek). "Barnmorskorna" är ett helt otroligt program - ffa kylan de har i att vänta och se, verkar besatta av att det prompt skall ut den vanliga vägen och inte snittas (jag är det, därför studsade jag aggressivt till där enär varken jag eller min baby hade funnits utan kejsarsnitt) Min erfarenhet är att de annars överlag är lite för mycket "jordemor" för min smak - jag vill ha rediga, handfasta kvinnor i sådana här frågor.Men tyckte om morskan som pendlade från Norrköping varje dag för att få mer action i yrkeslivet. En rar hjältinna.
Ändrar mig. Såg lite mer av Barnmorskorna, just nu på fm. Tagen.
Erina, Erina! Ditt inlägg: jag vill vara en fågel alt. en häst gav mig vårkänslor. Jag tycker du avslutade med en av dina allra vackraste metaforer någonsin.
Kommentarerna fick mig däremot att mig att minnas min egen förlossning, eller ja, inte min utan mitt barns. Då försvann vårkänlorna. Bara blodskvätt på fula landstingsväggar, smärta, och ett ljus i en tunnel finns kvar nu. Sudda ut detta med fler djurmetaforer snarast, pliiz.
/Samma
Kära vänner! Det känns som vi är brevisar, såna man hade som liten ni vet. De bodde i andra städer, man kände dem inte riktigt men efter en tid brevkorrenspondens kändes det som man kände dem. Det är någonting underbart över er brevisar.
marko dig känner jag, du är också bra.
kram kram
erina
Så är det. Din blogg flöt in, av en ren slump, ute på internethavet. En flaskpost. Jag tycker mycket om den och dina texter. Fina sånger åt dig vid elden ikväll önskar Eva.
Här sitter vi och väntar på hö och vatten. Eller du - beror på hur man ser det, förstås. Smärtsamt grönt i markerna just nu så jag förstår om du är för yster för att sätta ihop bokstäver åt en törstande publik.
Jag är inne dagligen och griper efter halmstrån. Kom tillbaka snart!
Où Sont-Elles Passées ?
Nä, vi är kvar här, som synes. Suktande. Nu är det förstås fortfarande grönt ute men kyligare i luften. Mot tangentbordet, Erina, ila och hasta. Vi vill ha värme.
Var är du Erina? Saknar att läsa dina tankar!
Kommer imorgon. Sitter i en regnig stad med tarar i ogonen och tanker pa den tid som flytt.
kram erina
Men torka tåren - vi är ju här. Och nya tider kommer (redan imorgon, hurra)
Man blir ju grymt nyfiken vad du varit på för äventyr...
Man blir ju grymt nyfiken vad du varit på för äventyr...
charter!
Skicka en kommentar
<< Home