free falling.

She´s a good girl
loves her mama
loves jesus
and america too

Jag alltså.

I´m a bad boy
cause I don´t even miss her
I´m a bad boy
for breakin her heart

Den sången är ju väldigt fin, inte Tom Pettys, det var inte förrän kings of convenience gjorde den jag fattade. Har börjat tycka om allt möjligt på äldre dar, som påven, Mariah Carey - ej artisten utan mänskan Mariah. Tycker hon är helt ljuvlig. Alltid glad liksom. Och hon har alltid för små kläder och hon är lite för gammal men det skiter hon i. Älskart. Hon verkar så tillfreds med sig själv att man bara; det som funkar för Mariah funkar för mig. Och, hon verkar äta mat. Bara en sån sak. En gång var Mariah och jag på cafeét (det var några fler där), det var väl nån releasefest eller nåt. Trots att hon var jetlaggad och skittrött var hon jätteglad - sjöng och sköja och prata med alla. Jag kände då att jag skulle vilja bli vän med Mariah, eller ännu hellre då, vara Mariah. Min kompis Ester vill vara Jan Gradwall.

Confession: Jag kan inte komma över Mona. Seilitz, att hon är död. Det är synd. Hon var så fin. Hennes air av glamor, hennes åldersförnekande livsstil, hennes aptit på unga män. Att hon debuterade som lik i en Ingmar Bergmanfilm. Ingenting i Monas liv var medelmåttigt. Mona var Sveriges finaste blondin.