things we lost in the fire.

Alltså. Benicio del Toro. Hur het är inte han?
*Dör*
*Dör men vaknar och skickar fanmejl utan foto*
*Svimmar när det blir besvarat med en ticket till LAX*
*Får hjärtstillestånd när vi gifter oss, där direkt på flygplatsen*
*Dansar utvecklingsstört på planet hem, gift*
*Föder ut ett barn (benicios, som blev till på en flygplatstoalett) med skitstort huvud mellan mina ben och tycker bara det är gött*

Ja, detta var bara fantasier på internetspråk, nu slår det mig att man skulle kunna skriva en hel roman så. Hade inte det var nydanande så säg?

Anyhow. Jag tog Cari med mig och åt amerikansk pizza och såg amerikansk film med Benicio d T. Som vi kallar honom som står honom nära. *Rodnar och viftar med armarna*.
Och den var underbar. Han var underbar. Han var knarkare. Förstås. Till och med när han tände av var han het. Heter det så, tända av? Jag kan inte knarkarspråk. (Än, peppar peppar.)

Filmen hade mitt favorittema: Två vrak finner varann. Älskar när vrak gör det. Är själv ett.
När en båt med rostigt skov möter en skeppsbruten blir den skeppsbrutne först väldigt glad. Snart märker han att båten har ett trasigt skov som tar in vatten.
Och sedan drunknar båda.