torsdag, april 03, 2008

it´s gonna be alright.


Det började med att jag vaknade till I am sailing och grät, varför vet jag inte riktigt, men jag tror det hade något med Rod Stewart att göra. Något med att jag älskar honom. Det gör jag.

Och sedan, då var det sol och allt jag ville göra var att sitta på förortstorget och äta glass och att alla gubbar skulle skrika Maggie May efter mig. "Hej Maggie May, kom och sitt med oss!"
Det gjorde de inte.

Jag önskade att jag var ung, blond och lång, jag önskade att jag hade världens längsta spiror, jag önskade jag hade något som Rod skulle kunna tycka om. Som Alana. Men det har jag inte.

Jag vill inte prata om det. Mina väninnor vill prata om det hela tiden, god bless their hearts, men jag vill inte prata om det.

Ikväll är kvällen.

2 Comments:

Blogger LANN said...

Rod? Vad ser du hos honom?
Kanske det lockiga härliga håret, kanske de smala benen, kanske den rotvälska han pratar eller är du bara så där vårigt jättekåt?

03 april, 2008 23:56  
Anonymous Anonym said...

Men allts� det r�cker v�l med att kolla p� seglars�ngen, n�r Rod sitter p� en b�t i seglarm�ssa med manhattans skyline i bakgrunden s� kan man v�l f�rst� min k�rlek?

Och du, tv�tta munnen mr.

love e

04 april, 2008 12:47  

Skicka en kommentar

<< Home