jag kommer aldrig bli din maggie may.

Det är fredag. Och uppehållsväder. Jag är hemma. Det är fullt med folk på min gata. Det är det alltid. För en stund sedan satt vi på taket och lyssnade på Roky Erickson. Jag åt en grapefrukt.

Man borde väl göra något antar jag. Någonting roligt. Man borde väl gå ut i alldeles för tunna kläder och obekväma skor, man borde väl sitta på något bullrigt ställe och skratta åt den tid som flytt. Eller nåt.

Jag stannar här. Staden får sjunga mig till sömns ikväll. Sjunga sin vaggsång av vårrusiga tonåringar och billarm. Av överförfriskade herrar och blå sirener. Jag stannar här.