Bröllopsbestyr

Så var man på bröllop i helgen då och allt som kunde gå fel gick fel. Jag fick magsjuka ett par dagar innan och låg nere för räkning. Det enda positiva jag kan komma på med magis är att man får en sån fin förståelse för andra människor som är kroniskt sjuka och som alltid mår lika pyton som man själv just då. Absolut empati. Ungefär som absolut gehör fast det gäller känslor. Min mamma har absolut empati som en personlig egenskap, jag har det bara vid sickness och ibland vid pms men inte alltid in health. Man kan även ha absolut lokalsinne, det hävdar Malin att hon har.

Bröllopet. Magsjuka och klänningen som sprack vid provningen kvällen före, jag fick dra till stan och fem minuter före stängningsdags rafsade jag åt mig en klänning som inte bara kostade skjortan utan även blazern och trosan skulle man kunna säga. Vi värdpar hade en liten startshow i början som jag slitit med som vore jag Vicki von der Lacken, snackat med musiker och sångare och sett till att de repade. Väl på festen saknades den viktigaste sångaren, de andra två kunde inte sina låtar och hade glömt texterna hemma. Vi fick ringa in en kille som vi lite försent insåg inte var gäst på festen ( han hade sjungit i kyrkan) fick fixa en plats och mat till honom i en redan överfull lokal, varpå han gjorde en strålande sånginsats och räddade oss.

Brudens mor: "Carin har ju alltid varit en sån glädje för sina föräldrar, alltid glad och hjälpsam och aldrig några problem."

Min mamma vid mitt eventuella bröllop: "Ja, E har ju varit trubbel från dag ett, först hade hon ett så osedvanligt stort huvud att förlossningen tog två dygn och sen när hon väl kom ut hade hon kolik och skrek oavbrutet i ett år. Hon var helt skallig fram till 5-årsåldern då hon fick sin faders jätteburr och det var inte särskilt snyggt det heller. Hon hade några få nära vänner som hon gick och skrek till på offentliga platser, tyvärr var det bara hon själv som kunde se dem och höra deras röster vilket ofta ledde till att människor trodde den lilla var gravt utvecklingsstörd ända upp i skolåldern. I tonåren var hon bara hal och lat och ville aldrig jobba på somrarna, vid sitt första sommarjobb som diskare fjantade hon mest runt och låste in sin kompis i kylrummet och hade vattenkrig med diskslangen. Hon fick inte komma tillbaka följande år. Ja, sen har hon ju liksom alltid bara varit en big baby som inte vill ta ansvar och som man får ge pengar i tid och otid. Så grattis grabben, du har gjort ett riktigt kap."