Living on the edge

Jag såg Ola Skinnarmo på Ica. Han såg väldigt mätt och belåten ut så att säga. Jag undrade om han åt upp sig för en kommande expedition, efter vad jag kunde se hade han bara godsaker i korgen. Jag tycker alla expeditioner är idiotiska. Då tänker jag inte på pastorsexpeditioner utan mer på äventyrsinriktade expeditioner. Alltså, det är ju viss skillnad på att göra det i vetenskapligt syfte och att göra det för att man känner för att skratta döden i ansiktet. Skrattar bäst som skrattar sist. Jag tycker alla äventyrare är tröttsamma. Jaså du seglade över Atlanten i en jolle, så bra då, men nu får du faktiskt klippa dig och skaffa ett jobb. Ta lite deo när du ändå är igång är du söt. Det är allt jag har att säga dem.

Vilka meningslösa grejer folk gör bara för att de är uttåkade. "Jag är inte rädd för att dö." Nähä.
Sen att det sitter nåt barn och nån mamma och har ont i magen i ett halvår tills expeditionen är över verkar inte bekomma dem alls.

Jag undrar exakt hur mycket mer underhudsfett Ola Skinnarmo måste lägga på sig för att han ska bli en riktigt god måltid åt en utsvulten isbjörn. Men ja just det, hans frisyr skrämmer väl bort den. Jag tänkte inte på det.