aj

Jag känner det tydligt nu. Jag har hål i tänderna. Djupa hål. Hål som behöver borras i. Har ju liksom aldrig kommit över det här med att vara vuxen och få bestämma själv vad jag ska äta, därför händer det att jag missbrukar mitt mandat och äter godis till frukost och glass till middag. Nu får jag straffet och det kommer svida bigtime. Min tandläkare Frank är specialiserad på människor med tandläkarskräck, själv lider jag inte av det utan mer av skäcken inför själva betalningen. Frank är så varsam på handen att man knappt märker när han för in olika borrar och slemsug och annan skit i munnen. En gång somnade jag. Det är sant. Bara en liten tupplur visserligen, men ändå. Jag tror att Frank tycker att jag har ett ovanligt brett och bra gap. Det har han aldrig sagt, men jag har ju märkt hur han tittar gillande ner i mina käftar och jag behöver inte öppna munnen alls mycket för att han ska kunna påbörja sitt hantverk. Munnen är så bred på sidorna liksom. Det är jättefult när jag skrattar har jag sett på kort.

Mitt värsta scenario när jag går dit är att vi kollar på röntgenplåtarna och Frank bara: " Hm, det ser ut som dina tänder i överkäken håller på att förmultna från roten av alla godsaker du smäller i dig. Vi får sätta in en ny brygga, det kostar 100 000 och högkostnadsskyddet gäller inte dig."
Min förre tandläkare hette Bosse och han luktade alltid knäckebröd. Det var inte särskilt trevligt och kan inte varit bra för syreattackerna på tänderna. I stick to Frank.