Vi ses i sommar, Ulf

Juni. Satt vid Slussen i ösregn igår och tänkte att det nog inte finns nåt sorgligare än en regning sommar. Barnsoldater, trafficking och gruvarbetare i Kina som blir instängda är rimligtvis mer sorgsamt, men här tänkte jag i-landsproblem. För tunt klädda barn i T-banan igår på klassresa på väg till Gröna Lund. Åh, vad synd om dem. Den dyblöta studentskan som vinglade in på höga klackar och kjol på cafeét där jag satt. Sad.

Vad ska man göra i fyra veckor om det regnar i sommar? Inte ens Västkusten är trevligt då, bara blåsigt och hemskt. Det kunde väl gå an om man hade föräldrar med ett härligt lantställe där man kunde hänga. Själv har jag inte ens råd att hyra något, det kostar väl typ femtusen i veckan tror jag. Om exempelvis Ulf Lundell var min pappa, då skulle jag bara ta med några böcker och dvd´s och dra ner till Österlen till hans hus där som säkert är rymligt och ligger vid vattnet. På kvällarna skulle Uffe sitta där med en flaska rött ( han är väl rätt alkad men han kanske är en sån sorts alkis som Kicki Danielsson som tar sig en stänkare till maten..) och bara ägna sig åt konsten och skapa en dikt, en bok, en tavla. Efter nån vecka börjar Uffe längta ut på vägen igen. Han tar sin bil, sin gitarr och sin flarra och drar för han bara måste befrukta en vild och vacker 19-åring med honungshy och ögon som gröna brunnar och med läppar röda som vin, som förresten var dotter till en av grabbarna längst fram på hans senaste turné. Och jag bara helt van och trött; "Det är bra pappa, åk du."

När jag bodde vid Zinken brukade jag se Ulf Lundell på Konsum. En gång liksom borrade han sin blick i kvinnorna i kön. Jag ignorerade borrningen totalt och undrade när han ska komma över sig själv och inse att han bara är en helt vanlig gubbstrutt.

Eller tänk om jag kunde åka till Fårö regniga somrar och hälsa på min pappa Ingmar. Medan han gick promenader med alla sina demoner satt jag i hans privata biosalong och kollade på film hela dagarna. Han får ju en massa filmer skickade till sig hela tiden hörde jag i en intervju. Sen kanske något av mina 45 halvsyskon kom och hälsade på ibland, det skulle både jag och Ingmar tycka var ett välkommet avbrott i vår lugna tillvaro. Ingmar har bergis en hushållerska som lagade mat till oss, för en stor man som han kan inte nedlåta sig till enkla ting som hushållsysslor och eftersom jag var hans dotter kunde inte jag det heller. Jag tror inte Ingmar minns namnen på alla sina barn. Frågan är om han ens minns vilka han varit gift med. Möjligen den senaste. De var gifta ganska länge och när hon dog var han jätteledsen. Det såg jag på tv.

Oh, vad jobbigt det måste vara att vara man och som Ulf och Ingmar vara drivna av Lusten, Passionen och Konsten. Att dessutom tvångsmässigt befrukta alla damer som kommer i ens väg ett par gånger, få en liten barnkull med varje, lämna dem för nästa verkar minst sagt utmattande. När de sedan blir gamla och inte är virila och ingen orkar ta hand om dem längre sitter de bara där och ruttnar bort helt ensamma i sina hus. Tough shit.
Då blir det jag som ärver deras hus.