Pax vobiscum

Min vän Lena och jag åkte till ett slott i Östergötland för att finna Gud och oss själva. Vi satt i brasans sken och lyssnade till nunnor som berättade om sina klosterlöften. Lydnad, kyskhet och fattigdom.

Stornunnan som verkade vara någon sorts klosterboss, bröt på franska. Med sig hade hon två smånunnor. Den ena lillnunnan hade ett mycket ungt ansikte. Till sin nunnedräkt bar hon Dr Martins. Dr Martins! En stor liten sensation tyckte jag.

Lena och jag gick en lång höstpromenad i skogen. Har du varit i Östgötland på hösten någongång? Det är oerhört vackert. Ljuset, sjöarna, gårdarna. Vi talade om livet och jag tänkte att det var längesen jag pratade med någon så.

Stornunnan sa till oss att köpa hennes bok. Vi var lite rädda för Stornunnan så vi gjorde som hon sa. För att vara nunna var hon väldigt bra på buisness. Streetsmart skulle man kallat det om hon var en vanlig person som gick på Vadstena streets. Nu var hon ju nunna och istället omgiven av en air av klostersmartness. Hon krängde böcker för att feed the hungry.

En entusiastisk ung munk som var lite söt sålde böcker i bokhandeln. Han tittade skeptiskt på min bok och sa att den nog inte var något för mig. "Vadå, gillar du inte den eller?" sa jag. "Jo, sa han. Jag tror bara att den är lite tung för dig kanske."
" Jag tar den, sa jag."

Mitt utseende avgör väl inte min boksmak heller, you crazy munk.

Efter mig kom Lena med en liten bokhög som hon placerade på hans bord med en lätt duns. Lena med sina stora midnattsblå ögon. Lena med sitt finkänsliga sätt. Någonting brast inom munken. Hela hans liv passerade revy. " Åh! utbrast han. Han såg på henne. Åh. Han försökte samla sig och sa; " Vilka fantastiska böcker du valt! Jag kan inte med ord beskriva vad de betytt för mig. Låt mig få läsa ett stycke för dig." Så läste Munken för Lena.

Vid högmässan kastade munken förtrollade blickar på Lena. Jag undrade i mitt stilla sinne om det var tillåtet att se så längtansfullt på någon när man var munk. Men jag klandrar honom inte, tvärtom, jag förstår honom. Lena är inte bara en exakt kopia av Eva Röse, hon är även en fantastisk människa. Och singel. Även han förmodar jag, så långt är det grönt.

Nu till det smaskigaste: Jag gjorde lite research på Crazy munk. En säker källa avslöjade att han kommit ut! Ur klosterlivet alltså, han var bara munk under en begränsad period. Nu ska jag bara vaska fram hans mailadress, sen är det klart. Detta kan bli ett av mina stoltaste matchmakingmoments in life. Fatta!

Ett problem kvarstår och det är att jag och Lena vill bli nunnor efter vårt möte med Stornunnan och hennes hangarounds.

So. Goodnite amore.
Goodmorning celibat.