Folk talar om så ointressanta saker

Häromdan satt jag vid några i t-banan som talade om hur lång tid det tog för dem att ta sig från jobbet och hem i snöstormen häromsistens. De var kvinnor. I min egen ålder, tyvärr. Fast tantiga. Re.
Hela resan hoppades jag att de skulle komma till punkt, berätta att deras bilar kraschat, att deras sambos och hundar dött, att det var mycket blod, ja vad som helst. Men icke. Färdbeskrivningarna fortsatte.

I alvik ville jag döda mig själv. Så uttråkad. Kände för att slå ner hon i lila hår innan jag dog. Med spikklubba. Var ej på så gött humör den dagen.

Sen, på pendeltåget, hamnade jag mitt i en klass med barnmorskor. Något var fel med dörrarna, tåget blev stående i några minuter. En av barnmorsorna på Gävledialekt; "Ja, hade vi tagit ett tåg tidigare, som JAG SA Anna och Gunilla, så hade vi varit framme nu. " Sen använde barnmorskeklassen resan åt att älta till förbannelse hurvida deras liv varit fulländade om de bara tagit: Ett. Tåg. Tidigare.

Ville döda hela klassen. Meja ner dem med kpist. Förutom en, hon försökte tala lite om förlossningar. Hon berätta om en unge som kommit ut med armen först, hade gärna velat höra fortsättningen.

Finns så mycket tråkiga människor out there. De har fått mig att inse att jag har violence i mig. A dark side. Det är gött.