Coffe, tea or me
Oh, vad trevligt det är på konditori Sturekatten. Älskar det. Älskar även den snorkiga personalen. De är förtjusande. (Och svårt överbemannade, om man kollar in i köket/bageriet är det typ 25 snorkiga personer till utöver de fem som serverar gästerna i salongerna.) Om man som jag, frågar lite försynt om man får sitta en trappa upp, där det ju är som trevligast, så får man aldrig det förutom om man känner någon som redan sitter där. Det gör man inte.
Såg The Queen efter teapartyt och tyckte även den var förtjusande. Oh, och sällskapet sen då, hon är så söt lilla Anna. Hon har den finaste hyn, fin textur, fin färg och inga rynkor trots att hon är de sjuttio fyllda. Vad är din hemlighet Anna? sa jag. DNA, sa hon.
Hade ingen susning om att jag var anglofil, royalist, och queenlover samt att jag tyckte Dianas död var den största händelsen i modern tid. Nu när jag sett filmen vet jag det, så det var ju bra.
2 Comments:
Jag och farmor brukade gå på Sturekatten när jag var liten. Jag var liten och bondig. Hon var damig bodde på Lidingö. Vi var bra kompisar. Hon lärde mig romerska siffror och vi var på Kungliga slottet och tittade på lyxen och på Operan och såg Nötknäpparen.
Hon har lärt mig allt jag vet om etikett, den öppna skålen, dra ut stolen till bordsdamen, signalerna man gör med besticken och allt annat.
Åhå, hon har närt en officer och en gentleman vid sin barm! Eller, kanske inte vid sin barm, men du fattar.
Skicka en kommentar
<< Home