Udda fåglar

Åh Salem. Så fin. Älskar underbarn. Lillgamla, omedvetna. Och glasögon! Alla underbarn måste ha glasögon, synfel ingår i intelligensens estetik. Älskar överhuvudtaget när barn har glasögon.

En liten tjej kom ombord i min t-banevagn under någon av de få kylslagna dagarna denna vinter. Jag skulle gissa att hon var åtta år. Hennes glasögon hade immat igen, de var tejpade i sidan med frystejp. Hon reste ensam. Hon hade turkos manchesterbyxor och en mössa som envisades med att glida ned över pannan när hon böjde sig framåt. Under armen höll hon ett violinfodral. Hela hennes uppenbarelse var hjärtskärande, hur hon försökte putsa bort imman från glasögonen och samtidigt hålla i fodralet. En bekymmersrynka mellan hennes ögon. Jag ville krama henne. Mitt hårdaste. Säga; Lilla älskling. Lilla udda fågel. Du är så fin. Allt kommer bli bra.

Barnvärlden är ofta grym för underbarn. Vuxenvärlden mer välkomnande, förstående. Vi borde fridlysa udda fåglar. Skydda dem så att ingen bryter deras vingar när de är små.