En ängel i en buss

Åkte buss och satt bredvid en beskäftig liten pojke. Han presenterade sig som Angelo Johansson, 2 år, snart tre. Jag presenterade mig med för- och efternamn samt ålder, 32 år, snart trettitre.

Vi talade om tuggumin. Vilka som är godast och så. Om varför de flesta tuggumin är vita. Angelo trodde att polisens tuggumin kanske var blå och äckliga. Det har du nog rätt i, sa jag.
Jag höll i en tidning, han visade sin tidning som var ett annonsblad. Den här tidningen är inte så bra tycker inte jag, sa han. Det kan jag förstå, sa jag.

Angelo hade en ängels ansikte. Stora violblå ögon omgärdade av långa svarta ögonfransar, samt en hallonröd pussmun. När jag skulle gå av fick jag en puss, helt oväntat. Jag undrade om mamman tyckte det var opassande, men jag tror inte hon såg.

Hejdå, Angelo Johansson, sa jag.
Hejdå Erina Jaran, sa han.

Jag trodde mitt hjärta var kallt. Men nu vet jag att det inte är så.