snö.

En sådan förtrollad kväll det var. Middag, blommer & chokla och fina samtal i Birkastan. Var i närheten av glad när jag gick hem i vinternatten. Jag stod på en gata i kvarteret Sibirien och tittade upp i luften. Snön föll som små kristaller från himlen. Långsamt, tvekande. Ni skulle stannat däruppe, i himmelen, sa jag högt.

Och sen.

Gjorde nåt dumt. Inte dumt i bemärkelsen att jag skulle varit nykter alkoholist och tagit en återställare precis, men ändå, dumt. Tillräckligt dumt för att jag skulle dunka huvudet i hallväggen tre gånger när jag kom hem. Inte hårt, men tillräckligt hårt för att jag skulle ångra mig. Jag faller, faller, faller. Som en snö.