the librarian.

Det bor en bibliotekarie i mig. Den har bott där rätt länge nu.
Sedan min barndoms sagostunder på hemortens bibliotek skulle jag tro. En bibliotekarie med korpsvart hår och en andedräkt som doftade cigaretter och munspray läste med stor inlevelse för ortens barn två gånger i veckan. Vi satt i en ring. Jag satt alltid bredvid bibliotekarien så att jag skulle kunna titta i boken samtidigt. Jag minns inte hennes ansikte, jag minns hennes andedräkt och hennes rullande r.

Så kom jag att älska bibliotek. Denna fristad i världen, detta oändliga universum av ord och parallella fantasivärldar serverade på ett silverfat av staten. Tystnaden, doften av något, av offentlig lokal och - något annat, gammalt papper?

Bibliotekarien i mig tycker om att besöka bibliotek i nya städer. Jag tycker om stadsbibliotek i andra länder. Att sitta där en stund, bläddra förstrött i en bok med engelsk text och samtidigt iaktta de andra besökarnas ryggar. Studenterna, gubbarna som läser tidningar, andra locals.
Försöka se vad de läser. Fantisera om deras livsberättelser. Tänka på alla tusentals böcker som står olästa, oälskade i bokhyllorna år efter år. Stryka dem ömt över ryggarna.