tisdag, augusti 14, 2007

johnjohn


Att sörja inför ögonen av en hel värld. Att stå i givakt på sin pappas begravning på sin 3-årsdag. Det är bara för mycket.

Jag tror det var när Johnjohn, prins av New York och JFK´s son, själv förolyckades tillsammans med sin vackra fru och hennes syster, som min fascination för Kennedyklanen startade. Jag läste allt jag kom över om dem, dessa Amerikas darlings som närmast kan liknas vid en kungafamilj. Om deras uppgång och fall. Om sorger. Om politik. Om kärlekar. Om kärleksaffärer. Om olyckor och mord.

Det ska jag säga er barn, att verkligheten överträffar alltid dikten. Kom ihåg det. Ingen fiktiv historia kan någonsin bli mer rafflande, intensiv, passionerad och sorglig som livet självt. Detta har jag lärt mig av Kennedyklanen samt av mitt eget enkla, trasiga liv.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Det är nu vi väntar på ett boktips om klanen Kennedy! Give it to us, baby!

16 augusti, 2007 10:59  
Anonymous Anonym said...

O, jag minns inte vad jag läst. Biografier mest. Även böcker om Kennedy´s politik och konsekvenserna av den. MEst gillar jag böcker som spekulerar i JFK´s privatliv. Jag kan inte namnge någon, för jag minns inte.

Vad man inte ska läsa är en bok skriven av John-Johns kusins fru, den verkar äcklig, hon vill bara åt stashen. Hon var på Oprah.

Not very helpful, jag vet.

23 augusti, 2007 12:46  

Skicka en kommentar

<< Home