young dreams.

Det är något med ung kärlek. Något rörande, oförstört. Jag var på bröllop igen. De som gifte sig är typ tolv år gamla. (obs, ej mormoner) Det var det sötaste bröllopsparet ever. Då har jag ändå sett trehundra. Because I´m old. Bruden helt bedårande i ett hav av tyll omkring sig, rosor på kinderna, håret i tjugotalslockar, kastandes blyga, förälskade blickar på brudgummen. Lilla popprinsen så fin. Jag dog inombords när det sjöngs Ed Harcourt under vigseln och sen dog jag en gång till. Det var när familjen visade söta bilder av de tu till tonerna av en söt sång. Är en sucker för romance. När jag dör vill jag att det ska rulla ett bildspel av mig i bakgrunden till mina favvosånger på efterfesten. Alla ska gråta och tycka det var synd att jag dog. Jag har redan låtlistan klar i huvet. (obs, skämt mamma)

Old love är annorlunda. Inte mindre fin, men annorlunda. Man har en historia, man vet saker. Saker man inte vet när man är ung. Man är mer rädd nu.

Elvis och Priscilla, vad visste de på sin bröllopsdag? Att de älskade varandra, att de ville lova varandra hela världen. De fick den också, men senare var det som om den vände sig emot dem och förstörde dem.