blott en dag ett ögonblick i sänder.

Det var en fin dag. Egentligen. Jag var glad. Egentligen.
Vi var med Astrid i parken och när det började regna sprang vi med pizzor och barnvagn hem till mig där vi hade grabbkväll.

Och sen. Så gick vi till den restaurang i gamla stan som serverar dumplings. Där var Alme och alla vännerna och hon hade fått välja ställe för det var hennes sista kväll i stan. Vi gick vidare till Leijontornet. Där var inga lejon alls.

Det var natt när Källa och jag gick mot Slussen till ackompanjemang av stråkar och med en perfekt gryende himmel som ridå. Det var en fin natt men det fanns inget bitterljuvt med den. Våra tankar var hos en vän som vakade vid en sjukbädd. Vi hade alla svårt att komma till ro den natten.