söndag, juni 08, 2008

det gör ont för varje hjärtslag.



Alla ljumma försommarnätter jag gått hem med euforin under ena armen och vemodet under andra, hur många nu? Jag har tappat räkningen. Dom bygger höga räcken runt Västerbron, jag såg det häromkvällen. Så att vi inte ska kunna hoppa. Så att ingen mer. Efter honom.

Och jag träffar kompisar och kompisars kompisar och hej känner inte jag igen dig, gick vi i samma särskola? Nä tror inte det du. För dig är jag en komplett främling, låt så förbli. Och kompis kompis vill ha nummer, bli vän, men nej tack jag tror inte på fler nya manliga vänner, kompis.

En natt får jag skjuts på cykel av två matroser. Vi stannar och sätter oss på en bänk intill Djurgårdskanalen. Jag sjunger Flickan i Havanna. Lite senare kör vi in i en stolpe. Efter det bestämmer vi oss för att promenera.

För Viktor.

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

Fint. Tack för dedikationen. Det värmde i hjärtat.

Vittore

11 juni, 2008 20:22  

Skicka en kommentar

<< Home