Hörru

Allvarligt talat Gustaf, borde inte du ta och jobba lite nu istället för att hänga på en massa bloggar? Jag vet, det är som poison, har man börjat kan man inte sluta, jag sitter också i träsket.
Skönt att lillkillen inte har öroninflammation du. När jag hade det grät jag jättehögt och då var jag vuxen. Jag kan bara föreställa mig hur det skulle vara för lille Otto. Tur att doktorn kan komma jämt hemma hos er, hon bor ju där. Det måste vara toppen att vara gift med en läkare. Vet du att det gick en tysk serie på svt för ett par år sen som hette Doktorn i dalen? Det handlade om en läkare i Alperna. Han var inte gynekolog. Gå hem med dig nu.