Studentmottagning i Äppelviken & en 50taggare

Den lilla sötnosen Lovisa har tagit studenten så vi var inbjudna till kalas i hennes trädgård. Utöver att vara fullständigt lovely är hon nominerad till Lilla Augustpriset. Tungt.

Allt var mycket trevligt och somrigt, jag hade min nya gröna kjol och tog tre gånger av buffén på ett sätt som inte anstår en dam.Man ska aldrig, aldrig spara sig matmässigt när man ska på kalas, kom ihåg det. Det passar sig inte att hetsäta snittar, man ska alltid ta en stödkorv innan. Det hade jag gjort också i form av fisksoppa, ändå smörjde jag kråset likt en utsvulten Tomas Brolin på räkfrossa.

Varje år känner jag ett litet styng av vemod när lastbilsflaken med glada studenter med rosig hy och förväntansfulla blickar åker igenom stan. De vet ju inte vad som väntar dem tänker jag, det är därför de är så glada. Det är samma med nygifta par med tindrande ögon på sin bröllopsdag. Efter några sömnlösa småbarnsår möter man dem med håglösa blickar och slappa handslag. När barnen blivit lite äldre brukar de piggna till eller skilja sig.

Fler kalas i veckan:
Mina fina, fina arbetskamrater dukade upp till fest i kristallrummet igår med rosa servetter, blommor och hallonglasstårta för att jag fyllt år. Jag fick liksom en klump i halsen och ögonen tårades men det blinkade jag bort och log stort istället så att de inte skulle tro att jag är helt retarded. Jag brukar inte fira mina födelsedagar så mycket och kände mig helt överväldigad av uppvaktningen.
Sen fick jag ett fint sommararmband och ett par matchande örhängen och en bukett med en stor pijon i. Jag älskar pijoner.

Säg inte det här, men jag tror att de kanske trodde att jag fyllde femtio. Jag hade inte hjärta att säga att jag inte gjorde det när de ordnat så fint så jag lät dem hållas. Tack söta, snälla Maggan, Bertil, Lis, Anna, Gustaf, Linda & Jossan!
Det var bara blomsterkransen som saknades på jubilaren.