När första ljuset tänds

Jag tänder ett ljus och äter en clementin i mitt lilla office. Jag läser en blogg. Ute är det mörkt och kallt.

Det påminner mig om morgonsamlingen i skolan när jag var liten. Alla barnen fick tända ljus i sina egenhändigt gjorda små ljusstakar. Man fick äta en frukt samtidigt som fröken läste ur Mio min Mio. Fröken hette Majlis. Hon hade stora bröst och långa halsband. Varje dag hade hon klarrött läppstift, kjol och pumps. Jag älskade Majlis och hennes kvinnliga sätt. Hon var lång, säkert över 1,80 på sina höga klackar. Eller så var det jag som var kort.

När Majlis låg i skilsmässa grät hon varje dag i skolan. "Jag tycker det är fel att hon belastar oss med sina privata problem", sa jag en dag helt lillgammalt till mamma när jag kom hem från skolan. " Vi är ju faktiskt barn, vi förstår ändå inte."

Åh, barndom. Åh, Majlis. Nu förstår jag.