Att spela på sin fårfiol

Rena rama skrattfesten här. Först igår, fick jag en fårfiol med mig hem. Den var skitstor och stack upp ur väskan, en fårfot stack upp. Kändes som jag var en obducent som råkat ta med mig jobbet hem. Så kom jag till en fancy restaurang med en fårfiol i väskan. Försökte dölja den genom att trä på en vante, men så kom jag på att jag var tvungen att lägga in den i kylen. Jag steg klev in i köket och fråga säg får jag lägga en fårfiol i er kyl? Och kocken bara; A får du, precis som att det var den naturligaste saken i världen. Han trodde väl jag var nåt sorts bud. När jag skulle hämta hem den var inte kocken där utan istället en sur brud. Det tog jättelång tid att övertyga henne om att det var min fårfiol som låg där. Precis som att man skulle gå in på ett ställe och försöka sno med sig en fårfiol hem. Allafall så var det trevligt den kvällen, hade glömt att det kunde vara trevligt. Det var trevligt att gå hem med en fårfiol även om man inte kunde spela på den.

Sen i morse, var jag med i norsk teve i direktsändning. På telefon alltså. Konstigt väl. Ja, det var ganska konstigt och jag hade sagt till dom innan att de måste tala jäättelångsamt för annars kommer jag inte förstå det norska språket. Ändå pratade han jättefort. Så taskigt, varför ska norrmän alltid ge oss kalla handen när vi bara ger kärlek tillbaka?