cowboy, take me away

Idag har jag två alternativ som jag ser det. Båda är bra.

1 Att lägga mig ned på Skaraslätten och dö.
Varför valet faller på just Skaraslätten kan jag inte svara på, kanske vore det mer effektfullt att dö där än på det mer närliggande Gärdet, mer dramatiskt, ödesmättat.

2 Att åka till San Fran med solrosor i mitt hår.
Sedan dra vidare hela route 66 i scharlett och glasögon i en Station wagon med träpanel. På passagerarsätet skulle det sitta en hund, jag tänker mig en mörkbrun labrador. De lär vara goda lyssnare. På radion skulle soundtracket till mitt liv spelas upp. Hunden och jag skulle ha samma musiksmak. Om nätterna skulle vi ta in på sunkiga motell längs med vägen. Vi skulle äta flottig mat eftersom det är det enda som finns att tillgå på vägarna i det landet. Jag skulle bli sjukt kass i kistan, få åka ambulansflyg hem eftersom jag saknade health insurance, hunden skulle hamna i karantän och sedan flygas hem men slarvas bort i bagagehanteringen i Frankfurt. Jag skulle stå på Arlanda med en hemmagjord skylt och vänta i regnet på en hund som aldrig kom.

PS. Det är inte min röv på bilden även om den är snarlik.