hakuna matata

Idag känner jag mig oändligt positiv, alltså beyond realism, typ onormalt. Jag har ingen anledning att vara positiv utöver sommar samt golgata.

Min föreställningsvärld är så väldigt liten såhär precis före semestern, antagligen är det därför jag jag kan vara såhär possi. Mina tankar kretsar endast kring kyrktorn, hemmet samt huvudgatan i den förort jag arbetar i. Längre än så förmår jag icke tänka. Det bekräftar min teori: Dumma människor har det så mycket göttare än smarta mänsker.

Sprättar räkningar nu, nån ska ju göra det också.

Ska jag skriva lite om igår också, visst vill du veta hur det var att gå ensam till utedebaser i amishkläder, och visst vill du veta ifall jag kolla på djur på en fotoutställning på raoul wallenbergs torg mitt i natta? Inte det? Nähä.
Allafall. Raoul Wallenbergs torg, det är så himla fint där. Det ligger vid nybrokajen. Ett enda stort öppet fält med kullersten som man kan cykla eller gå på. Det finns bänkar att sitte på samt monument till Raoul Wallenbergs ära. Det är min bästa plats. För att jag tänker på Raoul. Jag tror han är alive and kicking. Är så himla positiv yo. Ralle skulle la vart 112 eller nåt i den stilen, orkar ej googla, klart guben e född på tidigt nittonhundratal.

ps. två jag vet, vi kan kalla dom esa & lisa, gick ensamma till utedebaser och träfftes och taltes vid och han fria och hon sa ja och dom giftes och så fick dom en unge också. den var söt.