höghussommar

Jag skriver till dig från ett höghus i förorten. Min kontaktfamilj bor här. Den är inte hemma. Jag utmanar min höjdrädsla från ballen. Jag spelar elgitarr. Jag såg solen gå ned bakom Globen. Så urbant.

Har vart i skärgårn. Det konstiga var att det var fint väder och att man kunde bada. Det var även underligt att jag sov hela eftermiddagen. Inomhus. Tråkigt för jag missade ju allt det fina. Men. Sova är ändå det bästa jag vet. Efter det kommer bada.

Egentligen borde jag öva på det bröllopsnummer jag ska framföra på lördag. Orkar inte. Det kommer gå käpprätt åt skogen såklart. Istället tog jag ned den röda elgitarren från väggen och började öva lite på den. Jag ringde Katoliken och drog av ett riff. Han var inte imponerad. Elgitarr är mycket svårare än vanlig gitarr. Sånt fattar inte han. Katoliken genomgår just nu något som jag skulle betäckna som en något tidig medelålderskris. Bland annat dejtar han en tjugiårig stekarbrud. Major crisis om du frågar mig. Det kan ha något med hans italian ways att göra. Att leva upp till italian stallion och så. Ibland när jag är sur på Katoliken säger jag att han ska ringa sin landsman Emilio. Som i Ingrosso. Då blir han sur på riktigt. Det är roligt.