hjärtats oregelbundna slag.

Det fortsätter regna paddor från himlen. En spåman sa att staden kommer invaderas av gräshoppor. Jag längtade till något, ett hav, en obygd, till en himmel det regnar manna ifrån. Jag har varit instängd i staden så länge nu. Husfasaderna rasar emot mig, jag får inte luft.

Jag ringde henne på kvällen. Det var sent men hon hade ännu inte gått och lagt sig. Hon berättade om sitt hjärta. Hur det envisades med att inte slå. Jag ville gråta när hon sa att hon åkt ensam till sjukhuset igen. Med hjärtat sitt, orytmiskt slåendes i oroligt bröst. Jag sa inget om mitt. Sedan sa hon att det snart är vår. Allt kommer att bli bra. Jag ville så gärna tro.