ninaninanananna

I en bok jag läser nu står följande:
Ja, det är sommaren 1986 och jag har inget särskilt annat för mig än att skriva i min svarta anteckningsbok, och det är ord som inte kommer leda mig någonstans; på något sätt är jag misslyckad, en fattig dagboksskrivande flicka i en stad som ännu inte är min.
-O gode gud, det är jag, den flickan är jag. Jag har varit en fattig dagboksskrivande flicka sedan den dag jag lämnade min faders hus. Och vidare: Jag tänkte mig livet som en gåta, ett äventyr, ett drama med tydlig intrig. Jag har alltid haft svårt att acceptera tanken på att mina infall kan vara resultatet av en hyperaktiv föreställningsförmåga.
-Jag också! Och detta i en bok jag råkade läsa av misstag, i en genre jag avskyr, så konstigt alltså - hyperaktiv föreställningsförmåga - that´s me. Det är det bästa med att läsa, man hittar sig, hittar länder, världar, förstår samband, orsak och verkan. Förstår allt.