ali & kriget

Detta har hänt:
Hela natten spydde jag, migrän, migrän ve och tandagnisslan, men sedan på morgonen hade jag en ny, fin hy i fejan, typ som Ali Mcgraw. -Titta, sade jag till min moder, titta vilken vacker hy. Du får känna om du vill. -Underbar, sade min moder och strök min kind. Men var det en underton av ironi jag hörde? Jag valde att ignorera den. Faktiskt har jag märkt det tidigare, att kräk genererar bra hy. Det är så värt att spy nu när jag vet det.

Under min tid i exil har jag skrevet en novell. Den handlar om en präst och en konfirmand, very Törnfåglarna, fast inget pedofilaktigt. Jag har knappt kollat på teven alls denna tid, min papa kollar bara på sånt som handlar om andra världskriget i den. Han älskar andra värlskriget. Tror jag. Jag hatart. Allt som har med den tiden att göra, jag menar get over it nångång. Papas favvofilm heter Auschwitz. Jag känner skitmånga killar som kan allt om andra världskriget. En, han var min exmans kursare, kunde typ rabbla exakta tidsangivelser för varenda flyganfall mellan 1939-45. Odd, very odd. (Läs jag menar naturligtvis inte de drabbade ska komma över andra världskriget, typ judar & romer, bara att konstiga män i nutid bör göra det.) En del män fascineras av krig. Kvinnor gillar peace. Det är ju för tusan vi som får sköta alla länderna när männen är ute och krigar. Vi sköter dem väldigt bra. Jag har läst att folkhälsan aldrig varit bättre i Sverige än under andra världskriget. Det var la matransonerna och det yttre hotets förtjänst kan man tro.

Nu en efterlysning: Karin Stensdotter, var tog du vägen?
Om någon ser en Karin vandra Paris gator upp och ned, hälsa att jag saknar henne.