Diagnos Morning sickness

Vaknade en morgon, kan ha varit vilken morgon som helst, alla är lika hemska men denna var extremt svår. Slog upp mina grisögon som bara var som pyttesmå springor som det var jättesvårt att se ut igenom. Fejan som alltid uppsvullen och grisskär. Drack lite yogurt i en kopp. Gick med sömngångarsteg till T-banan.Tåget kom. Ett moln av tallbarrsparfym sökte sig upp i mina borrar när jag satte mig i vagnen. Astmahosta.

Antingen luktar det spy i T-banevagnarna eller svett eller som parfymavdelningen på Finlandsbåten. På mornarna vill man själv bara spy när man känner starka dofter. Om man spyr kommer Connex och strör sågspån över och sen åker sågspånet blandat med den intorkade spyan runt i ett dygn tills de städar vagnen. Ohygieniska Connex.

Jag hatar t-banan jag hatar t-banan upprepade jag som ett mantra för mig själv den här morgonen. Jag är för gammal för att åka kollektivt, det bara är så. Till råga på allt fick jag hela tiden ögonkontakt med upphovsmannen till parfymstanken, en kille från Täby som trodde jag spanade in honom när jag i själva verket testade min syn på en plansch som råkade sitta snett bakom honom. Jag liksom kisade med ögonen sådär som man gör när man försöker ha alla rätt hos optikern. Det gillade han tydligen och log mot mig. Hans pappa kanske är optiker i Täby centrum tänkte jag och vred demonstrativt huvudet bort från honom eller jag menar från planschen.

Skynda skynda nerför trappan, folk i vägen, jag är sen, usch vad jag tycker illa om folk som går och såsar i omkörningsfilen i trapporna och på rullbanden på T-Centralen. Jag hatar t-banan jag hatar t-banan... Missade mitt tåg och fick vänta sju minuter. Köpte en kexchoklad i automaten men den trillade aldrig ner, den ställde sig på kanten, åh nej det var mina sista födelsedagspengar, skit också. En ryss tände en cigg på perrongen och jag sa surt fast inom mig: Stick hem till Kreml och rök, här är det njet tillåtet.

På väg till jobbet. Killen mittemot mig satt och trummade på sin bok hela vägen till Westwood (västra skogen) där han gick av. Så annoying. Tvångströja på tack, då ska vi se hur bra det går att trumma. Drömde mig bort i mitt mörka sinne.

Kom till jobbet och blev glad. Det jag just beskrivit är symptom på det jag kallar morgonsjukan. Andra skulle nog kalla det dåligt morgonhumör eller att vakna på fel sida. I min säng finns det ingen rätsida.