Erina & Carin de lux

Sarah, varken jag eller Carin tyckte Luxtvålen var bra. Doften som skulle vara sommarfräsch persika var så svag att den knappt gick att urskilja. Ibland luktar duschtvål så gott att man vill äta den. Och sen hoppas man att alla som känner doften på en också vill äta en. Med Lux på lär vi knappast bli uppätna, istället skapar den avstånd och distans mellan människor eftersom ens egna unkna kroppsdoft kommer fram på ett allt annat än fint sätt. Man får sitta där alldeles ensam i en egen vagn i T-banan med sina LP-skivor under armarna och skämmas över att man duschade Lux.
Nä, Lux är allt annat än lyx Sarah. Jag är besviken på dig att du är en sådan total sellout för medioker duschtvål.

Carin är också Luxlurad men doftar sommaräng ändå.Fanns Carin på flaska skulle den dofta nyponros och västkustvind och sälja slut på nolltid. Fanns jag på flaska skulle jag säljas på Skit-Jontes mack i Habo, det skulle stå T-röd på etiketten och bara min pappa skulle köpa eftersom han ändå brukar tanka där ibland.
Tänk vad olika det kan vara ändå.