Please be gentle, Frank

Värsta krisen har uppstått i munnen min. Jag besökte min fine tandläkare i måndags. Han konstaterade att jag har två skitstora hål bredvid varann alldeles intill nerven, de går inte att laga. Han gjorde en provisorisk fyllning och sa att vi får hoppas på det bästa, att tänderna reparerar sig själva. Det kan hända. Annars är det rotfyllning som gäller.

Men Frank, jag har inte råd! Det kostar väl flera tusen? Jag är lite av en statare i modern tid kan man säga, går jag till tandläkaren en månad får jag äta gräs fram till jul. Kvaliteten på gräs är rätt dålig såhär års, det spelar liksom ingen roll hur man tillagar det.

Jag tror att jag är något av en favoritpatient för Frank. Jag gapar så bra. Malin säger att jag har den bredaste munnen i hela norra Europa. Frank säger hela tiden; "Du behöver inte gapa så stort, håll igen lite, sådär ja."

Nu har jag fått en stor knöl i underkäken också. Vad är det? Inflammation? Vad kostar inflammation? Kan jag betala i kramar, Frank? Kan jag bjuda hem dig på en romantisk middag med candles och friterat sjögräs som betalning?

Nu är jag lite sugen på en polsk, cheap tandläkare på billighetskliniken på Drottninggatan. Samtidigt tar det emot att vänstra med en annan dentist bakom ryggen på Frank. Det är jättelätt att tala med polska tandläkare eftersom karies är ett internationellt ord. Det har jag läst i tidningen. Man lägger sig i en öststatstillverkad tandläkarstol, pekar på munnen och ba: "Look, karies."

It´s over, Frank.