När småborgerligheten smyger sig på

Först tog jag på mig en vit Lacostepiké och gick till jobbet. Visste ej att jag ägde en sådan. Så ful och early 90ties. Och sen, hemma hos kompis, googlade jag konstnärer. Konst är mitt nya intresse nämligen. Min lack of knowledge är stor, jag vet inget om konstnärerna bakom målningarna, det är jobbigt. Jag skulle vilja läsa konsthistoria på universitetet, sluta jobba och bara läsa konsthistoria. Så gött. Alla skulle dö om jag gjorde det. Så 19-årsaktigt. Exempelvis så läste ju prinsessan Madelään konsthistoria ett tag om jag inte missminner mig. Konst=borgerligt intresse.

Sen har jag börjat äta ostkaka också. Jag köpte en liten rackare som räckte måndag kväll, tisdag frukost, tisdag lunch. Sen tröttnade jag. Men varför detta plötsliga begär efter ostkaka? Jo, i borgerliga hem förr i tiden åts det säkerligen mucho ostkaka. Inga statare och tattare fick ostkaka, knappt bönderna heller, bara borgarna hade obegränsad tillgång till the cheesy cake. Och konungen of course. Han åt inget annat back in the days. Till och med i våra dagar kan man känna the smell of ostkaka längsmed hela Drottningholmsvägen.

ps. detta är inget politiskt statement, pure irony, sverige kommer inte bli sig likt och bla bla