Vi måste prata

Jag tycker att vi ska ha uppehåll, du och jag. Vi kan inte ha det så här längre att jag skriver tråkigt och du sitter och gäspar. Det funkar liksom inte.

Jag ser dåligt också. Hoppas jag. Jag ser inte riktigt vad jag skriver och det känns inte bra. Jag måste ha glasögon innan jag kan återvända. Och jag har järnbrist också. Eller förlåt, hjärn-brist menar jag. Det är också jobbigt. Man blir så trött då.

Vi kanske kan försöka igen i september, det är min favoritmånad. Då kan vi bada i melankoli och duscha av oss efteråt i sentimentalitet och sedan kan vi svepa in oss i en nostalgihandduk och sätta oss framför en känslobrasa och servera våra känslor på ett silverfat och äta upp dem.

Så, later.