Ett rum med utsikt

Stod vid en busshållsplats. Bredvid stod Björn af Kleen. Han var oklanderligt klädd. Preppy. Som en internatpojke vid en anrik skola på 60-talets mitt. Man skulle kunna tro att Björn af Kleen talar skånska, men icke. Varför gör han inte det? Han kommer väl från Skåne?
Jag kastade menande blickar. Jag är för gammal för dig Björn af Kleen, sa de. Är du inte, sa hans. Skoja.

Om Björn af Kleen var, ja låt säga min pojkman eller så, skulle jag alltid tilltala honom med hela namnet. " Björn af Kleen, kom så tvättar vi!" "Näe vet du va, Björn af Kleen, du får inte gå ut ikväll. Du är för snygg."

Och sen senare, när förälskelsen bleknat och dött, skulle jag stå och se ut genom fönstret i ett sekelskiftshus. Jag skulle ha röd klänning och matchande turban. Någon kom in i rummet. Jag vände mig inte om men mina blodröda läppar sa; " Jag älskar dig inte längre, Björn af Kleen."