alice.

O man, jag är en sån rolig moster! Jag luras så bra! Skojbrottas! Skämmer bort! Ljuger! Min niece Pudo assisterade mig på jobbet. Innan vi träffade kollegorna sa jag; " Tänk på att ta det lite försiktigt med den unge, långe. Hissen går inte riktigt ända upp där. " Hon ba; "Okij." Så gick vi ut och åt glass med honom och hon var helt avvaktande och jag såg hur hon snegla på honom i smyg liksom sökandes efter mentala defekter. Efteråt sa hon; " Men vad är det för fel på honom då?" Jag ba;" Alltså, man kan inte säga att han är utecklo direkt, han är mer bara lite allmänt.. bakom. Tänker långsamt och så. Vi låter honom tro att han jobbar här men det gör han inte. Han har mer blivit som en ständig prao eftersom han envisas med att hänga här hela dagarna. Vi låter honom hållas eftersom vi tycker synd om honom."

" Aha," sa hon.

Sen, i djurparken lurade jag henne att Lasse Berghagen låg i ide där. " Jovisst vet du, så snart allsången är i gång vaknar han upp och lufsar upp på stora scen. Sen om dagarna står han därborta och gräddar våfflor till alla turister."

" Men vem gräddar våfflor när han ligger i ide då?" sa hon. " Hans manager eller?"

Jag ba; "Precis gumman!"

Varje gång hon säger nån av alla sin roliga punchlines tänker jag; Meh å, vad hon är lik mig. True, jag gör det. Som moster är jag: självgod, uppblåst, GöranPersson-aktig, fulländad, loved. Som människa: fylld av självförakt.

Som den underbara moster jag är lärde jag henni att cookies och varm mjölk är den mest näringsrika maten att äta innan man går och lägger sig. Jag lärde henni också att man gott kan låta disken stå och safta till sig ett par dar. Jag ser mig själv som en enda stor kunskapsbank.

När jag ser tillbaka tänker jag att de var bra fina ändå, dagarna med morris.. flåt, alice.