onsdag, mars 21, 2007

sov du lilla vide

Sov du lilla videung,
än så är det vinter.
Än så sova björk och ljung
ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står.
Sov du lilla vide,
än så är det vinter.

Solskensöga ser på dig,
solskens famn dig vaggar.
Snart blir grönt på solens stig,
och var blomma flaggar.
Än en liten solskensbön:
vide liten blir så grön.
Solskensöga ser dig.
Solskensfamn dig vaggar.


Under en period fördjupade jag mig i dödsannonser. Jag tyckte om att fundera på vilken typ av liv personerna som dött hade levt. Så fantiserade jag ihop fantastiska levnadsöden av den knapphändiga information som fanns att utläsa av annonserna.

Det gör jag inte längre.

En av de sorgligaste och finaste annonserna jag sett, illustrerades av en bild av en videung. Under den en enda mening. Sov du lilla vide. Det var ett barn som dött.

Det är med dödsannonser som med våren. Fint men smärtsamt. Kallt men med hopp om ljus.
Så känner både jag och Karin Boye.

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Black Rook In Rainy Weather
Sylvia Plath


On the stiff twig up there
Hunches a wet black rook
Arranging and rearranging its feathers in the rain.
I do not expect a miracle
Or an accident

To set the sight on fire
In my eye, nor seek
Any more in the desultory weather some design,
But let spotted leaves fall as they fall,
Without ceremony, or portent.

Although, I admit, I desire,
Occasionally, some backtalk
From the mute sky, I can't honestly complain:
A certain minor light may still
Lean incandescent

Out of kitchen table or chair
As if a celestial burning took
Possession of the most obtuse objects now and then --
Thus hallowing an interval
Otherwise inconsequent

By bestowing largesse, honor,
One might say love. At any rate, I now walk
Wary (for it could happen
Even in this dull, ruinous landscape); skeptical,
Yet politic; ignorant

Of whatever angel may choose to flare
Suddenly at my elbow. I only know that a rook
Ordering its black feathers can so shine
As to seize my senses, haul
My eyelids up, and grant

A brief respite from fear
Of total neutrality. With luck,
Trekking stubborn through this season
Of fatigue, I shall
Patch together a content

Of sorts. Miracles occur,
If you care to call those spasmodic
Tricks of radiance miracles. The wait's begun again,
The long wait for the angel,
For that rare, random descent.

21 mars, 2007 17:35  
Anonymous Anonym said...

Oh, I love Sylvia so!

21 mars, 2007 17:39  
Anonymous Anonym said...

Me, too! So far I have visited where she lived in Boston, US and England, UK. I got to go to a conference on her in 2003 (I don't study her but I just like her). "Black Rook..." is one of my favs.

21 mars, 2007 18:31  

Skicka en kommentar

<< Home