måndag, april 09, 2007

How do you solve a problem like maria?


Känner mig inte redo för klosterliv.
Är ej lämpad att avlägga löften om kyshet, lydnad och fattigdom. Hade blitt utkickad på nolltid av Karmelitordern insåg jag när jag såg dokumentären om Nunnan. Det allra, allra västa var att man inte får bli nära vän med någon särskild. Man måste vara lika god vän med alla. Svårt, jättesvårt.

Nunnans rebelliske bror bodde i Frankrike sedan många år. Fattar inte hur han kunde tala så dålig franska. Typ sämre uttal än jag. Med göteborsaccent! Roligt. Han ba ville vara helt svår och konstnärlig fast han i själva verket bara var en go gubbe från götet.


5 Comments:

Blogger Viktorov said...

Jo, brorsan var jätterolig. Självklart var han tvungen att röka. Och när det blev konstig teologisk stämning på midsommar. "Now I am provoking you!" Mycket bra dokumentär. Jag ska bli abbot.

09 april, 2007 11:11  
Anonymous Anonym said...

Erina, jag läser fortfarande. Det är utomordentligt bra, begåvat,lärt (även om man får vara mycketsnäll för att säga att Broarna i Madison etc är intellektuellt, haha). Eva (äh, skit i kurs du, gå efter de inre tangenterna)

09 april, 2007 14:41  
Blogger Lovisienstadt said...

Ååååh vad jag hatade den rebelliske brorsan. Han var så stolt över sig själv: "vi är motpoler blablabla"

Och hans franska... haha! Jag vill se en del två som handlar om honom och hans kulturella liv i Paris.

09 april, 2007 17:16  
Anonymous Anonym said...

ja och den tredje och sista delen bara måste ju handla om den dominanta, spirituella och trevliga mamman. Vad är hennes story? Hur kan man vara glad när man har fött nio barn? När och varför bestämde hon sig för att bli harcorekatolik? Varför betalade hon den töntige sonens cigaretter? Han hade ju jobb ju.

Du är rolig du, eva! Tack för att du bräckte repliken, det var begåvat, lärt och utomordentligt bra! Jo, jag skulle behöva en kurs i skriveri. Jag skulle även behöva några lektioner i kärlek.

10 april, 2007 15:13  
Blogger Viktorov said...

Mamman var ju mysig ju. Stenhård. Hardcore är faktiskt ett bra ord för henne. Fast jag skulle ju aldrig byta till henne som mamma.

Sen, om tio år måste de göra en uppföljning också och kolla hur det gick för den lille pojken, lillebrorsan. Hur assimilerar han sig till den riktiga världen? Går också han i kloster?
Det var ju han det var syndast om. När han gick och pratade engelska för sig själv, dansade ensam och var i ofas. Jag förutspår problem.

12 april, 2007 00:34  

Skicka en kommentar

<< Home