skiftningar.

Allt det där människorna har inuti, såriga hjärtan och ärriga själar. Tunga stenar i bröstet som täpper till luftvägarna. Allt det där dom överlever, allt dom klarar. Jag tänker på det ofta. Särskilt i t-banan. Där finns alla sorter. Många hårt märkta av livet. Det fascinerar mig, den inneboende mänskliga kraften, överlevnadsinstinkten.

Clary och jag talade om sorg hela frukosten. Vi ska tala om det i min kyrka imorgon. Så oerhört svårt att närma sig på ett trovärdigt sätt. En kvinna som förlorat sin make och sitt barn ska tala, jag tror det kan bli fint. Det finns en sång jag älskar, texten är helt simpel och barnslig men ändå; Någonstans bland alla skuggorna står Jesus. Jag kan bara den raden. Tidvis har jag sjungt den om och om igen. Det har hjälpt.
Livet är fullt av skuggor.