C´mon baby light my fire

Man kan säga att jag var fröken på en retreat. Mina uppgifter var att pingla i klockan vid samlingar samt hålla brasan vid liv. Det var inga problem med den saken. Innan jag åkte undrade jag vad som förväntades av mig. Exempelvis; ska jag ta med egen blåsbälg? Yxa? Fader Alberto, som ledde retreaten, sa att det ej behövdes. Klocka att pingla i fanns på plats.

(Det var värsta deckarmiljön. Tänk dig; 20 deltagare på vacker belägen kursgård vid Mälaren, olåsta dörrar, du fattar. In fantasy:En efter en försvinner. I slutet visade det sig att det var jesus som kommit och tatt dom kanske. Alltså, detta var en parentes, en utopi, en tanke hos en skadad person.)

Det var fint, stillsamt, vårigt. Jag satt på brygga och ryckte hårstrån från mitt huvud som jag lade i vattnet. Som ett våroffer. Sen låg jag i gräset och skrattade högt åt sms från copenhagen. Typ som en galen person som skrattar ensam. Sen plocka jag blommer, bad och sjöng. Det var vad jag gjorde. Ibland gick jag till vedbododen för att hämta ved och hade förtroliga samtal med Alberto. Skratta väldigt mycket och tappa all ved.

Det är många loners på retreater. Varför vet jag inte.

Fundera aldrig på att solåvåra nån, men jag tror att jag kanske hade haft changsen hos, tja låt säga 2%, kanske 3%, av dom som var där, det beror på hur man ser det. Det passade sig inte riktigt bara, eftersom jag var fröken, förresten känns det som det aldrig passar sig.

Kommer dö utfattig men rik i anden.

(Edit: Var tvungen att radera känsliga uppgifter efter påtryckningar från någon som blivit omskriven mot sin vilja. De handla inte om carola och inte om martin ljung.)