Det regnar igen.

Fy vilken shitty dag, vilket skitjobbigt regn, hatar vara kvinna, passa sig för parker o buskage, hatar när livet rinner ur en en gång i månan typ nu. Alltså, cyklar numera från stan till jobbet i the suburb. Det är inte jobbigt förutom när idioter låter sina kamphundar vara lösa i närheten av Karlberg. Det är även jobbigt när man ska hem och ljuset passerat skymmning, dvs i mörker. Ända sedan jag av misstag läste den svårt sugiga deckaren Låt det aldrig ta slut, om en mördare i Slottsskogen som hoppade på kvinnliga cyklister, har jag inte kunnat slappna av i sadeln. Hatar deckare, verkligen hatar. Finns väl ingen så klichéfylld genre, typ kriminalkomissarie i svensk småstadsídyll som just pensionerat sig men så händer några goa mord han ba måste lösa, psykologiskt spel mellan komissarien och mördarn plus att han alltid har en ung sprätt till kollega, helst rik med sportbil, typ Gunvald. Kriminalkomsissarien heter ofta nåt spektakulärt typ Gunnar Barbarotti. Troligt, Håkan Nesser, att vit svennegubbe i Kymlinge (?) skulle heta så. Vill spy. Så äckligt att såna gubbar ska sälja bra. Känner förakt för svenska folket som läser sån skit. Deckargenrens lillsyrra heter chicklit. De är uppväxta i samma svårt dysfunktionella familj.

Jag är icke på bra humör idag, sa jag det?